Bjurman är lat

Det har sparkats så mycket på Per Bjurman det senaste året (i t.ex. The Cricket och hos Valle Pop) att man nästan inte vill fortsätta. Orkar ni läsa om honom en gång till? Få som har hittat till Extra allt har väl Aftonbladet som främsta källa till tips om bra, ny musik. Och han är ju från Borlänge, så man vill ju vara lite snäll. Men vafan, han får redigt med utrymme i Nordens största dagstidning och borde tänka efter lite vad han fyller det med.

De här artisterna namedroppar han i sin senaste krönika: Weeping Willows, Elvis Presley, Torsson, Edwyn Collins, Elvis Costello, Bruce Springsteen, U2, Wilmer X och Paul Weller.

Wow. Det är bara Johnny Cash och Gyllene Tider som saknas, sen får jag full bingobricka.

Anledningen till att han skriver om Elvis Presley är att "Kungen" nyss skulle ha fyllt 70 år. Tips till Per: den 5 mars är det 45 år sedan Elvis muckade, den 10 april är det 50 år sedan Elvis fjärde singel på Sun Records ("Baby Let’s Play House") släpptes, den 6 augusti är det 50 år sedan den femte singeln ("Mystery Train", som så småningom gav namn till en bra film av Jim Jarmusch) släpptes och den 1 november är det 45 år sedan "Are You Lonesome Tonight" släpptes som singel. Vid alla dessa tillfällen går det bra att strunta i skriva om ny musik och i stället fira "Kungen" genom att skriva om att Elvis är ju bra, för det är det ju ingen som redan vet. Påminn oss gärna om Gyllene tider också, vi har hunnit glömma bort dom.

Tut-Bjurre ställer i sin senaste krönika också den helt nya – och när det gäller populärmusik extremt relevanta – frågan varför Musse Pigg har en hund som kompis och en som husdjur. Per, den frågan redde vi andra ut (svar: därför att det är en tecknad serie) när vi gick på mellanstadiet. Om du inte minns det så var det den där tiden i ditt liv när du började snusa.

Slutligen önskar Per Bjurman att Popsicle återförenas. Men är inte det han egentligen önskar att det fortfarande var 1996?