Public service och Nationen

Public service har utretts dubbelt upp. Förslagen pekar mot att Sveriges radio och Sveriges television ska få större frihet över licenspengarna, men samtidigt granskas hårdare. Och det låter ju bra.

Det som låter mindre bra är vad en av utredarna sade i en artikel i Dagens Nyheter:

Den parlamentariska utredningens ordförande, exministern Bengt K Å Johansson (s), tycker att det är ett problem att människor i allt större utsträckning tar del av mer varierade mediekällor:
– Det är ett problem eftersom vi behöver en gemensam grund för att vara en nation, säger Bengt K Å Johansson.

Vad sa du att du sa, sa du?

Vad menar Bengt K Å? Att alla borde titta på, lyssna på och läsa samma saker? Att det inte räcker att det är 2,3 miljoner svenskar som bänkar sig framför ”Allsång på Skansen”? Att folk borde sluta sätta upp egna parabolantenner som de riktar mot sina forna hemländer? Att Internet bara lär kidsen bygga bomber? (På Extra allt lär vi faktiskt kidsen att knyta skorna…)

Och vad är egentligen problemet? Att information om att det är dåligt att slänga batterier i naturen inte blixtsnabbt kan pumpas ut i ”Anslagstavlan”? Att det inte står en orwellsk skärm som inte går att stänga av i varje rum? För det hade ju varit väldigt bra för nationsbyggandet.

De enda som får problem av ”varierade mediekällor” de som desperat håller sig fast vid idén om Nationen.