Tim Kynerd

Jag börjar inte med mitt ärende. Jag börjar med något intressant.

I Sundbyberg bor Timothy Kynerd. Det låter anglikanskt, men man kan ju aldrig veta. Han fotograferar tunnelbanestationer (kynerd.nu) i Stockholm. Systematiskt. Fast inte riktigt alla.
Han har börjat fotografera annat också. Pendeltågen, Roslagsbanan, Saltsjöbanan, Lidingöbanan och Tvärbanan. Stationerna alltså. Som Torsviks station på Lidingö. 18 bilder. Snön yr den 22:a december 2001, och utan snö men med moln på himmelen 23 augusti året innan.

Fast tunnelbanan är viktigast. Han arbetar där också, på tunnelbanan, eller vid tunnelbanan.
Ut mot Farsta, en av de gröna linjerna söderut har någon hjälpt Timothy. Någon som heter Thomas Flachsbinder har tagit bilderna, och de är svartvita istället för färglagda. Och Timothy har inte beskrivit bilderna som han brukar. Noga. Med detaljer. I olika ljus. Som sekvensen på 22 bilder när mörkret faller över Kärrtorps tunnelbanestation. Och hela tiden berättar Timothy vad som händer och vad man ska titta efter. ”Det blir mörkare... Och mörkare...”, fast på engelska.
Och så har han varit på semester också, Timothy. Han kallas Tim. Han har varit i New Orleans och i London och i Köpenhamn. De har spårvagnar i New Orleans. Ornamenterade.

Jag har kollat upp hans nummer (hitta.se). Jag vet var han bor. Jag skulle kunna ringa Tim och få reda på allting. Eller så låter jag bli. Jag skulle kunna fråga om den 23:e januari 2002. Det ser ut som någon sorts rusning vid Alviks tvärbana. ”When a car finally arrives, passengers press forward to get on”. Vad är det? Vad gör han?

Du får ringa. Jag har visat hur man gör. Kolla upp numret bara och så. Själv vill jag inte. Då försvinner alla möjligheter. Då kan jag inte längre föreställa mig hur han fixar en korvmacka en tidig morgon i december när han ser att det ska bli riktigt mycket snö på perrongen. Om jag vet, då kan jag inte fundera över hur han la upp anställningsintervjun när han fick jobb på SL.

En sak till. “Southbound train”. Jag trodde att sådant bara fanns i blueslåtar.

Erik Hedtjärn / Gästskribent