Feist och hennes magiska samplerpedal

Feist på Södra teatern i Stockholm igår var den bästa konsert jag sett på väldigt, väldigt länge.

Kandadensiskan Leslie Feist och hennes tre musiker lyckades stöpa om sina låtar så att de utan undantag lät bättre än på skiva. Det blev rock, jazz, soul, pop, gospel, disco, träskblues.

Musikerna i all ära, men bäst var det ändå när Leslie var ensam på scen med sin gitarr och sin samplerpedal. Hon loopade sin egen röst och sjöng stämmor med sig själv. Har man en sådan röst är det onödigt att skaffa körsångare. Och publiken fick fler än en Feist för pengarna.

Förutom att låta bra själv lyckades Feist med att blanda in publiken. Det blir ofta rätt corny när publiken ska sjunga med på rockkonserter, särskilt en publik som stter nedsjunken i sammetsstolar. Men Feist fick hela Södra teatern att vissla som vårfåglar under ”Now At Last”.

När Feist efter andra inropningen avslutar med ”Let It Die”, titellåten från albumet som var ett av förra årets bästa, så trodde jag inte att det kunde få ett bättre slut. Så varför applådera och kräva fler extranummer? Men det var tur att alla andra gjorde det, för Feist kommer in igen kör en fullständigt knäckande ”Inside Out”, Bee Gees-covern som hon tidigare under kvällen kört i avskalad version och sjabblat med texten. Nu är allt perfekt och lampor som varit släckta under hela konserten blixtrar och blinkar. Disco bland alla sammetsstolar, Leslie svänger på höfterna i sin vita kjol, stående ovationer! (Vill ni se hur hon dansar, gå in på www.listentofeist.com, gå på Album och Dancing in the Dark.)

Målet med mitt liv är nu att bli lika cool som Leslie Feist.