Klassåterträff med Popsicle

Jag tog på mig mina Adidas Campus som 1994 hade färgen orange och gick till Cirkus för att se Popsicle. Det kändes som en klassträff. Förresten träffade jag en från min grundskoleklass, så det var en klassträff. Hon hade åkt ända från Borlänge.

På Cirkus var det gott om:

• Norrländskt mellansnack
• ”Power Ballad #1”
• Folk som önskade ”Sandy”
• Folk som möjligen såg bra ut någon kring när Popsicle splittrades
• Diskussioner om bra Popsiclespelningar i historien
• Diskussioner om hur det egentligen står till med Andreas Mattssons hälsa
• Diskussioner om vilka Bear Quartet-tröjor man ägt i sin ungdom (”Jag hade den blå…”)
• Folk som tyckte att Arvid Lind fortfarande är en indiepudding (nåja, en person tyckte det i alla fall)
• Folk från Borlänge
• Folk som skrev i Pop
• Anna-Charlotta Gunnarsson (mor till Andreas Mattssons son Sonny)

Däremot var det ont om:

• Folk yngre än 23 år
• Folk som önskade låtar från sista skivan
• “Diving Bell”
• Över huvud taget låtar från ”Abstinence”, den bästa svenska rockplattan
• Extranummer (bara två stycken)
• Diskussioner om krönikan i På stan om att det är löjligt med nostalgi och att man bara borde lyssna på Mylo och Out hud
• Per Bjurman