I don't think you can handle it!

Det är knappt mitt huvud klarar av så här stora omställningar. Kontrasterna blev nästan för stora. Söndag: Antony & the Johnsons på Södra teatern. Tisdag: Destiny’s Child på Globen.

Det största inslaget av show i Antonys konsert var när han lekte tittut bakom flygeln. Det motsvarar kanske en halv mikrosekund av Beyoncé, Kelly, Michelle, åtta dansare, gigantiska bildskärmar och resten av den exploderande showen, som förresten sparkades igång hårt med ”Say My Name” följt av ”Independent Women”.

Annars var det strutsfjädrar, snurrbar scen, hål i golvet, konfettiregn, riktiga vattenfall, fler klädbyten än någon kunde räkna och så en sång om att Gud var med oss. Det kändes så mycket Las Vegas att jag nästan ville gå hem och förlora några tusen på Internetpoker.