Nutidsnostalgin tar över
”Kids today gettin' old too fast
they can't wait to grow up so they can kiss some ass
They get nostalgic about the last ten years
before the last ten years have passed”
Ben Folds ”Bastard”
Han har rätt, den där Ben Folds. Nutidsnostalgin har banne mig gått för långt nu. I skivbranschen är det som värst.
Jag tyckte det var rätt hemskt redan förra året. Pavements “Crooked Rain Crooked Rain” och Weezers debut gavs ut igen och det släpptes en DVD om Oasis och “Definitly Maybe”, allt för att fira att det var tio år sedan almanackan visade 1994. Onödiga återutgåvor för att suga ut massorna, men okej, det var ju tioårsjubileum, så jag kunde acceptera lite nittiotalsnostalgi. Det som hände för tio år sedan har man väl alltid tagit fram och omvärderat. 1994 var det kanske saker från 1984, men då hade man åtminstone gått från vinyl till CD, så det fanns kanske poäng att ge ut gamla skivor igen.
Sedan kom Popsicles återföreningskonsert. En engångsföreställning, så okej.
Så kom en Broder Daniel-samling och jag tappade förtroendet för Henrik Berggren. Hade han haft någon värdighet hade han åtminstone gått ut och avfärdat det hela som en ren skivbolagsidé. Band som bara gjort ett par skivor och dessutom redan släppt en singelsamling borde inte släppa fler samlingar. Om de vill göra gamla demoversioner tillgängliga kan de släppa dem på nätet.
Sedan kom Brainpools greatest hits. Behöver jag ens kommentera det? (läs om spektaklet på SvD och notera att ingen annan heller orkade kommentera det...)
Och som grädde på det redan rätt kalorimättade moset släpps DJ Shadows “Endtroducing” från 1996 i ny version. Pitchfork menar i sin recension att det är bra att så bra musik uppmärksammas igen. Men kunde de inte ha väntat åtminstone till år 2006? Måste vi bli nostalgiska för de senaste tio åren innan det ens har gått tio år?
they can't wait to grow up so they can kiss some ass
They get nostalgic about the last ten years
before the last ten years have passed”
Ben Folds ”Bastard”
Han har rätt, den där Ben Folds. Nutidsnostalgin har banne mig gått för långt nu. I skivbranschen är det som värst.
Jag tyckte det var rätt hemskt redan förra året. Pavements “Crooked Rain Crooked Rain” och Weezers debut gavs ut igen och det släpptes en DVD om Oasis och “Definitly Maybe”, allt för att fira att det var tio år sedan almanackan visade 1994. Onödiga återutgåvor för att suga ut massorna, men okej, det var ju tioårsjubileum, så jag kunde acceptera lite nittiotalsnostalgi. Det som hände för tio år sedan har man väl alltid tagit fram och omvärderat. 1994 var det kanske saker från 1984, men då hade man åtminstone gått från vinyl till CD, så det fanns kanske poäng att ge ut gamla skivor igen.
Sedan kom Popsicles återföreningskonsert. En engångsföreställning, så okej.
Så kom en Broder Daniel-samling och jag tappade förtroendet för Henrik Berggren. Hade han haft någon värdighet hade han åtminstone gått ut och avfärdat det hela som en ren skivbolagsidé. Band som bara gjort ett par skivor och dessutom redan släppt en singelsamling borde inte släppa fler samlingar. Om de vill göra gamla demoversioner tillgängliga kan de släppa dem på nätet.
Sedan kom Brainpools greatest hits. Behöver jag ens kommentera det? (läs om spektaklet på SvD och notera att ingen annan heller orkade kommentera det...)
Och som grädde på det redan rätt kalorimättade moset släpps DJ Shadows “Endtroducing” från 1996 i ny version. Pitchfork menar i sin recension att det är bra att så bra musik uppmärksammas igen. Men kunde de inte ha väntat åtminstone till år 2006? Måste vi bli nostalgiska för de senaste tio åren innan det ens har gått tio år?
posted by Jonas at 9:47 PM
24 Comments:
eggstone, eggstone, eggstone! när kommer eggstone?
popsicle gav ju faktiskt oxå ut en greatest hits, det var inte bara en konsert....
Ja, men:
1. Popsicle hade i motsats till Broder Daniel aldrig gett ut någon samling tidigare.
2. Popsicle har, i motsats till både Broder Daniel och Brainpool, många bra uddalåtar från EP:ar att samla ihop.
Så därför tycker jag att det var lite mer okej.
Det är kapitalismens fel. Kapitalismen försöker lura på oss produkter vi annars inte skulle köpt. Givetvis måste musikindustrin socialiseras. Det är det enda sättet att garantera kvalitativ musik och samtidigt tillse att artister inte exploateras i skamlösa nakenreportage i Expressen.
Håller med föregående kommentar. Dax för kulturdepartementet att droppa en Nordman-samling (kanske med smurf- eller munkstämmor) för att ta till vara medborgarens intresse och förvalta det svenska kulturarvet.
Du behöver inte raljera på det där viset. Det finns många exempel på lyckade populärkulturella initiativ med staten som finansiär och huvudman. Titta bara på till exempel Tensta konsthall. Med rätt människor i styrelserna är jag övertygad om att en statlig skivindustri skulle leverera en för medborgarna lämpligare musikproduktion, lyckligt befriad från nedlåtande sexualisering och vapenglorifiering.
Jag raljerar inte utan är beredd att chippa in för att se Nordman-samlingen i min lokala skivbutik. Helst så snart som möjligt. Om du inte vill finansiera Nordman så får vi försöka komma överens om vad som är bra och vad som är dåligt.
Bra musikproduktion syftar till att bilda arbetarkollektivet och stimulera proletariatets självförverkligande. Bra musikproduktion görs av folket och för folket. Givetvis med de revolutionära värdena som grundbult. Men vjag är inte främmande för andra driftsformer än statligt ägande. Det finns olika former av arbetarkollektiv som svarar för de krav jag ställer på demokratiskt ägande. Här kan jag till exempel nämna Musiknätverket Waxholm (MNW), som bevisade att nakna bröst och våldsglorifiering inte är krav för framgångsrik musikproduktion. Att inte staten gick in och stöttade bolaget när distributionsnätets makthungriga profitlust skördade sina offer kan bara beskrivas med ett ord: kulturskymning.
Nordmans musik har nazistiska förtecken och svarar inte för någon av de ovan uppställda rekvisiten. Ingen god socialist skulle ”chippa in” för att finansiera den produktionen.
"Ida", kan inte du spara lite av din energi till att revolutionera Statskontoret i stället?
?
!
Förlåt Ida! Du har rätt. Varken Nordman eller hans fans hör ju till folket. Dessutom glömde jag bort vad som är bra musik. Tar självklart tillbaka allt och hävdar motsatsen.
För en gångs skulle håller jag med Ida, det är kapitalets fel. Men vi som konsumenter har ett ganska lätt sätt att påverka, nämligen att inte köpa Brainpoolskivan. Vilket jag tror att ingen kommer göra heller. Konsumentmakt!
Konsumentmakt är underskattad och förbisedd. Varför skälls det alltid så mycket på Storföretagen, Kapitalet, Kvällspressen och Nyliberalismen? Det är ju vi som enskilda konsumenter som avgör om vi vill köpa deras skit eller inte. Låt de nakna brösten och de blixtrande vapnen gunga och blixtra bäst de vill, och låt Nordman leka nationaldemokrat om han känner för det. Förr eller senare kommer allt det där att självdö, när publiken blir så mättad att den kräks så fort någon viskar "bling-bling".
Konsumentmakt är underskattat och tillika en vital del av det planekonomiska systemet. Men jag har två hinder mot konsumentmakt. (1) Individer vad som är bra för dem. Därför krävs det starka folkbildande myndigheter som visar vägen genom forskning och utbildning. Folkhälsoinstitutet, Glesbygdsverket och nämnda Konsumentverket är givna myndigheter som tillgodoser denna uppgift. Men det krävs mer. Ekonomistiska krafter i samhället argumenterar för ”släckning” av dessa vitala funktioner och berövar organisationerna på välbehövliga anslag. Jag ser även med misstänksamhet mot Kooperationens vandring i den nyliberala dödsdalen, där de ursprungliga arbetarvärderingarna ersatts av anstötlig nyttomaximering. Det är självklart att staten måste ta ett fostringsansvar då föreningslivet sviker. Såväl organisatoriskt som finansiellt. (2) Företagens profithunger gör att de utan skrupler manipulerar det mänskliga psyket med reklamkampanjer och annan konsumtionshets. Detta går att stävja med effektivt folkbildande myndighetsarbete, men framförallt krävs vissa inskränkningar i yttrandefriheten. Det kan låta magstarkt för Per Ahlmark och hans hejdukar. Men innerst inne vet nog alla att den alltför generösa yttrandefriheten står i vägen för proletariatet i dess kamp för Diktatur des Proletariats.
(1) Individer vet inte vad som är bra för dem.
Ursäktar ni min språkliga lapsus?
Folkbildning... starka myndigheter... "Individer vet inte vad som är bra för dem". Men snälla.
Om Ida vore på riktigt skulle jag argumentera emot, men som det nu är känns det som slöseri med energi. Bara två korta frågor: Har du tänkt på att även du är en individ? Och att även starka myndigheter är sammansatta av individer?
På riktigt? Jo, vi lever onekligen i en kapitalistsisk hegemoni där den som inte skriker "köp" marginaliseras. Kom gärna ner till till 44:an någon kväll och lyssna när jag talar. Jag heter Ida och kommer att leda en workshop i marxism för utomnordiska invandrare till hösten.
Hahaha! Jag ser verkligen fram emot din dorkshop i xerxism för utomjordiska inhandlare. Ett tips: skriv några insändare till Proletären, jag lovar att du blir publicerad.
För övrigt svarade du inte på mina frågor, "Ida".
Att ni bara orkar... ta och lyssna på låten jag lade upp med Arthur Russell istället och njut av det fina vädret. Vi ses på discot !!!
Jag räknar Frank Baude som en personlig vän och har vid flera tillfällen publicerats i såväl Proletären som Flamman. Dina frågor är inte frågor, de är ett uttryck för marknadsledd förvirring.
Jaja, babbla på du, wanna-be-rödstrumpa. Själv ska jag lyda Adrians råd och hänge mig åt lite nyliberal lyxkonsumtion i form av en mjukglass i soldiset.
Räkna med att jag kommer på seminariet i höst Ida.
Lägg gärna upp en länk till något du skrivit i Proletären.
Skicka en kommentar
<< Home