Baxters plats i skivhyllan
Rätt länge hade jag mina CD-skivor uppställda i genregrupper. Eller snarare efter känsla. Ett sådant system fungerar bara om man har en ganska liten och homogen skivsamling. Till slut blev det ohållbart.
Jag fick gå över till hederlig, men trist bokstavsordning, ibland med vilje saboterad av kompisar som lever för att provocera analstörda ordningsmänniskor.
Ibland längtar jag efter min gamla, känslomässiga sortering. Som när jag lyssnar på Baxter Dury, tillbaka efter ett par års tystnad med ”Floorshow”. Den hade jag ställt mellan David Bowie och Robert Wyatt, i närheten av Velvet Underground och (faktiskt) Pulp. Inte skivhyllans sämsta plats.
3 Comments:
Local politics logs onto digital age
There is nothing revolutionary about political campaigning on the Internet. Since at least 1998, candidates in national races have been beefing up their online presence, knocking on door after digital door to ...
Good blog. Cool as!! I'm definitely going to bookmark you!
I've got a internet software site/blog. U can find internet software related stuff.
Hi, I was out blog surfing look for the latest information on script coverage, and I came across your blog.
Obviously I ended up off base from what I was searching for, but that's cool! I hate to take anything for granted, and would like to add your blog to my links list, which is available to the world, but would like to have your permission first. Would that be okay?
Jag har mina skivor sorterade i färgordning; det är både snyggt och funkar i rätt stor grad känslomässigt. Kan till exempel ha en blå kväll, och då funkar det oftast att spela dessa skivor (till exempel Mazzy Star "Among my Swan", Dirty Three "Whatever you love you are", Tom Waits "Small Change") efter varandra...
Skicka en kommentar
<< Home