Det här med tåg

Det här med tåg är egentligen ganska enkelt. Eller – det borde vara enkelt.

Först är det rälsen. En banvall med syllar eller slipers som ligger på tvären under stålskenorna. Ni vet säkert hur det ser ut.

Sedan har vi själva tåget. Först loket och sedan vagnarna. Loket för lokföraren och vagnarna för passagerarna.

Det som skiljer tåg från andra transportsätt är just det här med loket, vagnarna och rälsen. Ta sjöfarten till exempel. Ingen räls, inga vagnar. I stället båtar och hamnar. Ta luftfarten: flygplan, flygplatser och flygbussar.

Det borde egentligen vara ganska enkelt.

När jag tog mig hit till mitt landställe i Dalarna åkte jag tåg med SJ. Det är de som kör de flesta loken i Sverige. Förut betydde SJ Statens Järnvägar. Nu betyder det bara SJ. Det har blivit enklare – bara två bokstäver.

Även om SJ har dumpat det där med Järnvägar ur sitt namn så är det fortfarande det som de håller på med – tågfart.

Men så blir jag förvirrad, för när jag ska köpa biljetterna och åka hem från bruksbygden så visar SJ hur de själva tycker att de ser ut. Högst upp på hemsidan: en sjö, eller kanske en vik. Ingen räls, inget lok, ingen station. I stället - vatten, och lite skog.

Varför tycker SJ att de ser ut som vatten?

Det här med tåg är ganska enkelt. Två bokstäver som inte betyder något och så vatten med lite skog på kanten. Enkelt.

Gästskribent: Erik Hedtjärn