Tre solförmörkelser
Såg ”Tre solar” i fredags. Vi tog tjuren vid hornen och satte oss ner och såg den.
Man vill ju inte sparka in öppna dörrar, men det var verkligen värre än jag hade trott. Värre på ett annat sätt. Jag trodde att Rickard Hobert i alla fall kunde skriva manus och göra film, men att han bara hade tagit sig vatten över huvudet med en stor medeltidshistoria. Kostymerna visar sig ändå vara okej, det är replikerna som är riktigt slätstrukna och inte ens ett våldtäktsförsök lyckas Hobert göra till något läskigt eller till en vändpunkt.
Roligast i efterhand är inte Persbrandts frisyr, att Lassgårds rollfigur heter ”Torben barberare” eller de små tankemonologer som lagts i Lena Endres mun. Roligast är när Lena Endres rollfigur, visserligen inte helt fattig, men en kvinna i Sverige på medeltiden, helt plötsligt ska skriva ett brev till sin man. Jaha, på vad, en barkbit? Och när lärde hon sig skriva?
posted by Jonas at 12:59 PM
3 Comments:
oj jävlar! jag hade gärna varit med. tre solar verkar fantastisk - den måste t om toppa "sjön", som jag såg - och njöt ganksa mycket av - för ett par år sedan.
visst. jonas har väl sett en och annan film i sina dar, men själv väljer jag nog att lita på IMDB:
Author: Ginsen from Landskrona, Sweden
This was a very good movie. Period.
I have no idea why people give it such a low rating, maybe it is because they didn't understand it. I believe this was a brilliant move for the Swedish movie industry to have the guts to try something different. And they pull it off too. An incredible cast (bringing Kjell Bergquist and Lena Endre back together from "Besökarna", my favourite Swedish movie of all time!) and a very deep storyline made me laugh at times and cry, actually CRY other times. A very moving story about Hanna (Lena Endre) and her thoughts about her life and the years she has spent waiting for her husband to return from the crusades.
Det finns bara en kommentar till den recensionen: den är precis lika skattretande som filmen!
/Mikaela
Skicka en kommentar
<< Home