Julkalendern: Antony

Leonard Cohen, Moondog, Candy Darling, Nina Simone, Jimmy Scott

Det är rätt knäckande när årets bästa skiva kommer redan i början av januari. Speciellt när man faktiskt inser det redan då, att det här kommer inte att kunna toppas. Så bra är ”I Am A Bird Now”.

Det fåniga i att kalla sitt kompband ”the Johnsons” bleknade och brann upp på en sekund så fort man hört musiken. Att Stuart Staples från Tindersticks släppte ett soloalbum under året betydde plötsligt väldigt, väldigt lite.

Jag följde Antony till Södra teatern och Chinateatern, han följde mig till Murmansk. Jag hade gett vad som helst för att få se honom i New York i oktober, när Jimmy Scott var gäst. Jimmy Scott! Little Jimmy Scott!

Antony lade sig precis i gränslandet där kvinnors och mäns sångröster möts. Där man ibland tror att Jimmy Scotts röst kommer ur en kvinna, att Nina Simones röst kommer ur en man.

På en konsert i Rotterdam i våras tog han sig an Simones ”Be My Husband”. Han kommenterar det med ett ”God, that I had the fuckin’ nerve to do that…”, men det gick ju. I år klarade Antony allt, till och med Whitney Houston. Nu får han gärna dra sig tillbaka och skriva mer eget material.