Julkalendern: Hippieflum, del 1

Lau Nau - "Kuula"

En av de låtar jag lyssnat mest på i år sjungs och nynnas på finska. Det hör inte till vanligheterna. Sedan jag för först gången hörde ”Kuula” med Lau Nau har jag inte har kunnat sluta lyssna på den.

Från vårt flummiga grannland i öster har även Paavoharju, Islaja och Kuupuu kommit. Konstskoleutbildade Islaja gick runt i ”This Is Our Music” och plockade flugsvamp. Kan man bli mer hippie?

Det stora återtåget för hippiesarna började i och för sig redan förra året, med Devendra Banharts två skivor och Joanna Newsom. Devendra Banhart har så hårda krav på att hans umgängeskrets ska vara skäggig att till och med hans flickvän, Bianca i CocoRosie, har mustasch.

I år var det den nedrökte Ariel Pink och Animal Collective och Vashti Bunyans återkomst och Animal Collectives samarbete med Vashtin Bunyan och Dungens väg mot att kanske bli profet i sitt eget land och Håkan Hellströms tvärflöjt (Dungen igen!) och samlingsskivor med folk och progg från Andy Votel och Andres Lokko. Och har jag redan nämnt Paavoharju och Kuupu som hippes kan jag lika gärna slänga in Colleen och Midaircondo i gänget. Man behöver självklart inte plinkiplonka fram fredssånger för att vara en hippie år 2005, det går bra med digitala hjälpmedel.

Allt det här flummet stod i stark kontrast till det hårdare och ”Kill All Hippies”-aktiga hos Embassy, övriga svenska elektroniska duos, allt på Kitsuné etc. Underligt nog har det ännu inte bildats motstående gäng, typ som i "Warriors", som gjort upp på bakgator. Embassy viftandes med rakblad, hippieflummarna kastandes träd, gräs och stenar. Kanske får vi se detta nästa år.