Julkalendern: Sufjan

Sufjan Stevens - "Chicago"

När jag sa att jag ville ha med Sufjan Stevens i julkalendern sa Adrian, som någon slags Stakka Bo, ”Jo, men känns Sufjan Stevens särskilt 2005?”

Och svaret är ju nej. Eller nja. Eller snarare ja.

För det var väldigt 2005 att göra musik tillsammans med många människor. Helt plötsligt, så här ett par år i efterskott, insåg alla att de där Polyphonic Spree hade ett bra koncept, och började göra musik med sina tjugofem närmaste kompisar och deras sysslingar. I’m from Barcelona var Sveriges bidrag i denna tävling om att vara flest på scen, medan Kanada anmälde Broken Social Scenes senaste skiva och Australien skickade Architecture In Helsinki.

Men ingen hade lika bra pli på sina musiker som Sufjan. Här blir det inget onödigt trumpetande eller rappande, som hos kanadickerna. Alla spelar efter noterna de fått och de tystnar när det är dags för Sufjan att sjunga.

Men visst, Sufjan Stevens gör gärna låtar som håller på lite längre än de borde, troligen i ren yra över ett snyggt arrangemang. Sex låtar från ”Illinois”-skivan, inklusive ”Chicago”, klockar in på över fem minuter. Men under ett år när Delia Gonzalez och Gavin Russom funnits som jämförelsepunkter kan en sexminuterslåt kännas som kort och koncis.

PS: Just ”Chicago” platsade även när vår halvfrekvente gästskribent Petter satte ihop sin lista över årets bästa låtar.