Tillbaka till "Vänner"

Mitt nyårslöfte för 2005 var att inte se ett enda avsnitt av ”Vänner”. Troligen hade jag dessförinnan kollat på den jävla serien varje vecka i tio år, med avbrott bara när jag bodde i Paris utan tv.

Nu är det 2006 och jag har under årets första veckor klämt en hel del ”Vänner”, för att se hur det känns. Och det roligaste är att återse översättarnas mer eller mindre lyckade textremsor.

Det har gått ett par år och nu har DVD-översättaren, till skillnad från Kanal 5:s översättare för länge sedan, förstått att ”I’ll have a latte” inte betyder ”jag tar en stor te”. Men å andra sidan blir ”I wanna see how this bad boy turns out” om en halvläst bok översatt till ”jag vill se om grabben blir frisk”. Kanske kommer det vara åtgärdat till nästa videoformat.

Mitt mål med att hålla upp under förra året var att kanske glömma bort lite, inte kunna alla repliker utantill, hitta tillbaka till varför jag från början tyckte att det var skoj. Det misslyckades. Jag kommer aldrig kunna se på ”Vänner” för att det är bra humor, inte ens de säsonger som faktiskt var riktigt bra, jag ser på det för att det är välbekant.

Det är som Tintinkassetterna med Thomas Bolme som jag brukade somna till när jag var liten. Sedan nyårsdagen har jag flera gånger somnat väldigt gott och tryggt till ”Vänner”.