Lydmar schlydmar

Flera tusen människor skriver på en protestlista för att hindra att Lydmar läggs ner. De här människorna behöver något att kämpa för. Något riktigt.

Jag antar att alla de här människorna verkligen var på Lydmar ofta. Bodde där och åt där och köpte många drinkar i baren, inte bara såg gratis konserter och sög på en liten mellis.

Eller så har de knappt varit på Lydmar, men vill visa upp att minsann är nere med neo soul.

I fredags ägnade Johan Åkesson sin krönika i DN På Stan åt det här. Visst är det synd om eldsjälar som är i fastighetsägares händer, men hur synd är det just om Jazzanovaeldsjälarna?

”Men den musik som i dag återfinns på Lydmars scen har ingenstans att ta vägen efter nästa helg” skriver Åkesson. Ett par centimeter nedanför finns en notis om att Clarion vid Skanstull tar över Lydmars bokningar. Så det flyttas till ett annat hotell. Det blir bara lite längre från Stureplan. Byt tunnelbana vid Slussen.

Jag kan inte heller förstå att Åkesson är ledsen för att Mondo fick lägga ner. Kommer vi sakna Mondo som konsert- och klubblokal? Ja, det är klart, det var väl trevligt där. Men är det inte lite slentrian av nöjesskribenter att ta fram sina gamla formuleringar från slutet av nittiotalet? Då fick alla halvsmå konsertlokaler i Stockholm lägga ner, men nu finns det ju ställen.

Dessutom, om Waxegård bara betalat skatten i tid skulle Mondo aldrig blivit av med utskänkningstillståndet och inte behövt försöka gå runt på att sälja folköl.