Och hur har Neil-veckan varit?

Ingen som har följt någon som helst form av kulturmedia i veckan kan ha missat att Neil Strauss var på besök i Stockholm. Han som skrivit böcker om Mötley Crüe och Jenna Jameson och nu en bok om att ragga brudar systematiskt, ”Spelet”.

Det är samma sak som när Ryszard Kapuściński var på besök för ett tag sedan. Alla journalister ville prata med honom, eftersom de tror att allt som är viktigt för dem som journalister även är viktigt för allmänheten.

Nu kom också en viss reaktion på all Straussbevakning. Typ ”nu får de väl lugna ner er, så jävla fantastisk kan väl inte boken vara?” Uppmärksamhet kring själva uppmärksamheten.

Man tänka sig hur de har suttit på förlaget och spånat på hur de ska göra reklam för ”Spelet”. Någon har lagt upp en jätteambitiös plan med Kulturhuset, Hedengrens, P1 och fan och hans moster. Någon annan säger att nja, blir inte det där lite overkill? Men så kommer de fram till att även själva överdriften i marknadsföringen ger reklam. Som när man ägnar tid åt att tid åt att klaga på dålig tv-reklam, men egentligen bara bidrar till budskapet blir ihågkommet. Som att de där som väl hette Europolitan förut ska byta namn igen.

Och ja, ni ser ju själva att förlagets Neil Strauss-strategi funkar.

Jag fick boken i födelsedagspresent för ett par månader sedan, men har inte prioriterat att läsa den. Nu däremot... Jag har blivit en del av spelet (pun intended).