Rodeoguiden at Large

Månadens skörd av gratistidningar har kommit, det har ni väl märkt. Det är bara att gå ut på stan och skörda: Nöjesguiden, Rodeo, Odd at Large. Påskläsningen är säkrad.

Det var kul att äntligen få läsa Carl Reinholdtzon Belfrages intervju med Morrissey i Nöjesguiden. Det har tjatats tillräckligt länge om den, och det verkar ju ha varit en trevlig pratstund. Dessutom läser man självklart krönikan i Odd at Large som inleds med att skribenten Karin Ström beskriver sina egna bröst (”inte så stora, men fint formade och fasta”).

Men efter ett par ariklar... tappar jag liksom bort mig i tidningsskogen. Jag börjar tycka att jag läst det här förut. Vilken tidning är det jag egentligen håller i just nu?

Nöjesguiden skriver om olika klädesplaggs historia. Odd at Large skriver om sjömanskostymens historia.

Rodeos ledare handlar om svenskars modesmak och att vi borde vara mer ”osvenska”. Odd at Larges ledare handlar om svenskars modesmak och att vi borde vara mer ”osvenska”.

Nöjesguiden skriver om Mike Skinner och Rodeo skriver om Mike Skinner.

Nöjesguiden har en arg insändare om hur de i sitt förra nummer skrev om ”The Game” av Neil Strauss, en bok som brevskrivaren säger att Rodeo skrev om ”för typ tusen år sedan”. Efter det kan man ta fram det senaste numret av Odd at Large och läsa om ”The Game”.

Sedan blir det riktigt pinsamt. En artikel i Odd at Large har rubriken ”Spelen äntrar filmens finrum”, berättar om hur Atari grävde ner miljoner exemplar av det misslyckade ”E.T.”-spelet i öknen och konstaterar att att sexscenerna i spelet ”Fahrenheit” funkade dåligt. En artikel i Rodeo efterfrågar dataspelens Ingmar Bergman, berättar om hur Atari grävde ner miljoner exemplar av det misslyckade ”E.T.”-spelet i öknen och konstaterar att sexscenerna i spelet ”Fahrenheit” funkade dåligt. Är männen bakom dessa artiklar, Magnus Eriksson och Thomas Wiborgh, samma person eller har de bara rewritat från samma källor?

När man tror att rundgången är komplett inser man att det går att läsa om Odd at Large i Rodeo och att skribenter från Odd at Large och Rodeo intervjuas i Nöjesguiden.

Efter att ha stört sig på hur Odd at Large krampaktigt försöker lansera sitt begrepp ”skarpkultur” (= allt som är bra) hamnar man till sist på Rodeos näst sista sida, där Daniel Björk lanserar begreppet ”Enyakulturen”. Han skriver:

”I dagsläget läser man sällan en artikel som inte har författats förut, eller en krönika där åsikten känns fräsch och infallsvinkeln originell. Och ingen verkar reagera.”

Nä kanske inte hittills. Men nu har i alla fall jag reagerat.