Boring, beräknade Barkley

För att få höra intressanta kärlekshistorier i poplyrik har man behövt vända sig till soul/r'n'b eller country. Överallt annars är det mest bara samma gamla vanliga ”I love you” eller ”I want you” eller “I feel so sad”. Kommer det något nytt så är det oftast så inlindat i poesi att det inte når ut.

Vill man höra annorlunda vinklingar på till exempel temat otrohet får man vända sig till Keyshia Coles ”I Should Have Cheated” eller Louvin Brothers ”While You’re Cheating On Me”.

Men det annrolunda ska självklart inte vara uttänkta enbart för att vara annorlunda. Det verkar inte alla ha fattat.

I veckan gjorde jag min medborgerliga plikt och lyssnade igenom Gnarls Barkley-skivan. (Jag kommer inte låta den ta upp mer av min tid.) Där slår Danger Mouse och Cee-Lo på stort med låten ”Necromancer”, som handlar om nekrofili.

Så beräknat annorlunda vinklingar på temat kärlek behöver jag faktiskt inte. Jag antar att Cee-Lo vill att vi ska bli chockade, men det känns så otroligt kalkylerat och trist. Det får bli Louvin Brothers en gång till.