Dalarnas köpcentrum

Efter att Vapnet släppt sin skiva om olycklig kärlek i Östersund väntar man nu på skivor om kärlek i andra medelstora, svenska städer.

Eller nej, det är klart man inte sitter och väntar. De enda som väntar är väl musikläggare på P3 som inte bryr sig om att Vapnet är tråkiga. Och så Terry Ericsson, som drömmer sig bort om sin ungdom i Norrköping.

Men kanske borde jag be mina musikaliska vänner att kompa mig på en motsvarande skiva om vår hembygd och hur vi var olyckligt kära när vi bodde där. När Vapnet sjunger om Thoméegränd, Rådhusgatan och Brunflovägen skulle väl jag kunna sjunga om Liljeqvistska parken, Stationsgatan och Wallintorget (där en tjej hånglade med mig med sådan frenesi att jag fick fläskläpp, det kan bli skivans mer skabrösa inslag).

Vapnet sjunger ”snart går jag sönder – Östersönder”. Jag skulle väl kunna få till något om att ”jag var bored länge, i Borlänge”. Men så uttråkad var jag ju inte.