Sigur Rós, Dalhalla 28 juni - text

Rubriken i Dala-Demokraten dagen efter löd ”Trivsamt, Sigur Ros”. Eftersom de glömt accenten så innehöll den rubriken bara ett korrekt ord. För trivsamt är verkligen helt fel beskrivning. Ta hellre fram de gamla vanliga, ”suggestivt”, ”trolskt” och ”hypnotiskt” (som alla finns i Borlänge tidnings recension).

Killen från Dala-Demokraten kan inte ha varit kvar till slutet. Det går verkligen inte att använda ordet ”trivsamt” om manglet i sista låten från ”( )”-skivan.

Men tidigare på kvällen, det var trivsamt. Vi hittar våra platser, sätter oss på våra sittunderlag, dricker termoskaffe ur picknickkorgen, oj det fanns bullar också! Och så hejar vi på alla gamla bekanta. Inte så stor skillnad mot om vi i stället gått på Himlaspelet i Leksand. När musiken börjar märks skillnaden. Få i Himlaspelet spelar elgitarr med stråke.

Visst kan man, som Håkan Steen i Aftonbladet, säga att blåskvartettens entré i roddbåt under ”Sé Lest” är det enda tillfället när det gamla kalkbrottets unika förutsättningar verkligen används. Och visst, ljushowen kommer inte det minsta till sin rätt.

Men det är att vara lite väl kräsen. Det kändes rätt unikt bara att få sitta där, lyssna på Sigur Rós och se de små, små molnen på dalahimlen färgas rosa av solnedgången.