Packad och glad

I går såg jag ett helt vanligt resereportage om Japan i ”Packat & klart”. Några fina vyer, pärldykning, shintotempel, ninjor, lite bad i varm källa. När det noga förklarades vad wasabi är kände jag mig väldig urban, som om wasabi är som ketchup för mig.

Men sedan ville väl SVT klämma in ytterligare en japansk klyscha och då blev det helt plötsligt socialrealism. På den pyttelilla karaokebaren de besökte var alla femtioåringar pruttfulla och halvhånglade med varandra. Eller om de bara stödde sig på närmaste person för att inte ramla. Och så ”sjöng” de. Inte för att jag vet vad det var för japanska låtar, men jag är helt säker på att så där skulle det inte låta egentligen. Stackars neralkade japaner, hoppas de inte har släkt i Sverige. Imorgon ska jag själv sjunga karaoke och inga kamerateam får vara med.

Gör japansk tv liknande resereportage om Sverige? En idyllisk midsommar i Leksand, kyrkbåtsrodd, resning av stången av Gropen, matjessill (”det är nästan som vår japanska sushi!”) och sedan – närbilder av ungdomsfyllan på Noret?