Julkalendern: Grizzly Bear

Det finns så många amerikanska band där samtliga bandmedlemmar ser trista och menlösa ut, som om de sopats ihop av enbart överblivna basister. Vill man vara taskig kan man säga att med denna ansiktslöshet är det inte konstigt att folk inte köper skivor med omslag. För vem vill släppa in bilder av löpandebandtillverkade, nyvakna collegekillarna i sina hem?

En tröst är då Ed Droste, ledaren för Grizzly Bear, han som går längst fram med hunden på bilden ovan. En Brooklynfolkie som ser ut som Adrien Brody, det är inte dåligt det! Allt annat än förstaplatsen på Stereogums Mr Indie-lista för 2006 är ett hån.

Och Grizzly Bear har fattat att de har något som inte alla andra har. De låter Ed gå längst fram med en hund, i fokus, medan de andra, mer anonyma, får gå bakom och dra kärror. Jag kan riktigt se scenen framför mig. Snart kommer Ed kasta det där äppelskruttet han håller i, och det kommer landa rakt i någon bandkollegas ansikte och denne kommer utropa ”Hey Ed, why'd ya throw the apple right in my face, man?”

Och Ed kommer svara ”Coz I look like Adrien Brody and you look like Michael J Pollard!”

Tro nu inte att jag vill att Ed Droste ska kicka de andra. Ed kan säkert ensam med fingerplockande som grund åstadkomma en hyfsad akustisk singer/songwriter-skiva eller en hyfsad Shugo-aktig gitarr+laptop-skiva. Men att Grizzly Bears album ”Yellow House” är ett av årets bästa enligt mig tror jag beror på att jag hör en grupp bakom musiken, bakom visslingarna och pukorna.

För övrigt har jag lyssnat på ”Yellow House” ett bra tag nu, utan att ens ha kommit i närheten av att bli färdig med den. Det finns mycket, många små delar, jag vet inte riktigt när en låt börjar och nästa tar vid, kanske beror det på att jag brukar somna ibland när jag lyssnar på den, på tåg och så. Och det är ett mycket bra betyg.