Julkalendern: Spyan

Det nya Spy Bar. Spyan. Och Spy Bar i Humlegården, Spymlan.

När jag om tjugofem år antagligen sitter vid ett fikabord och berättar för yngre kollegor om Stockholms uteliv år 2006 (på det sätt en äldre kollega nu drar skrönor om Cat Ballou), då kommer det handla mest om nya Spy Bar.

”Jo ni förstår, Fadde, han drog ju och så i februari 2006 tog Sundevall och SSG och Kornél över och det blev en del jitterbugg, men mest blev det Booka Shade av alltihopa. Vafalls, har ni ungdomar inte hört Booka Shade? Tim Sweeney då? Nähä.”

Men faktum är att jag under året bara har varit på Spy Bar två (2) gånger. (Det är ungefär lika många kvällar som Gustav Gelin inte har varit där.) Ändå är det omöjligt att utesluta Spy Bar från julkalendern som sammanfattar mitt år.

2006 - pophögeråret. Året med begreppet ”Stureplancentern”. Nya Spyan har visserligen inget alls att göra med Nya moderaterna, men ändå… det ligger ju vid Stureplan och är nytt.

En kombination som ”Stureplanscentern” hade varit omöjligt för ett par år sedan. I år var det möjligt att ha sitt hjärta mitt i storstaden, men ändå rösta på Eskil ”LRF” Erlandsson, på samma sätt som det var möjligt att vara typ kulturradikal och rösta borgerligt.

Det fanns inget underligt med sådana motsättningar i år. Det hippa kunde samtidigt vara det mest högljudda, dummaste (att döpa en skiva till ”YO YO YO YO YO”) och det mest lågmälda, känslosamma (att döpa en bok till ”Ett år av magiskt tänkande”). Steget före kunde ligga åt många olika håll. Om man inte sprang längst fram kunde man gärna lägga sig längst bak och börja springa åt andra hållet, så var man före igen. Till exempel genom att börja tjata om ”Brideshead Revisited”. Men före ville man så klart vara. När allt finns tillgängligt, när senaste Booka Shade inte är något en dj försöker spela först av alla, utan snarare dela med sig första av alla på sin mp3-blogg, då behövs det andra sätt att visa att man är före de andra. Till exempel genom att ta över en nattklubb med pointer, men ha andra insläppskriterier än deltagande i dokusåpa.

Jag kommer minnas 2006 som hipsteråret, men samtidigt året när Rodeo dödade begreppet ”hipster”. Året när Rodeo skrev sida upp och sida ner om Ralph Lauren. Året då Rodeo strax därefter skrev att Ralph Lauren inte kändes så hett längre. Kort sagt: Rodeo-året 2006. Där vid fikabordet om tjugofem år kommer jag säga till mina yngre kollegor att om de vill veta något om 2006 så ska de leta fram gamla nummer av Rodeo. Det kommer naturligtvis vara att ljuga för kollegorna, Rodeo är helt orepresentativt, men de får lite trevlig läsning i alla fall.

Kanske är det inte konstigt att båda mina kvällar på Spy Bar var i sällskap med personer som stått på Rodeos lönelista. Och ja, till och med jag har ju faktiskt stått på Rodeos lönelista. Jag som bara varit på Spy Bar två (2) gånger.

Det har varit året när “Stockholm is the new London which is the new Prague” (som 3:55 in i den här filmen) och ”la ville plus cool du monde”. Det sista enligt franska bloggen Fluokids. Självklart gästade de Spy Bar, en av de många kvällar när jag inte var där. Antagligen satt jag i soffan och laddade ner Booka Shade eller kollade på dvd:n med ”Brideshead Revisited”.