Medan Extra allt sov, del 1-9

Vad jag har gjort sen sist:

1. Lyssnat om och om igen på ”See How I Came Into Town” med Frida Hyvöven. 213 sekunder, om och om igen. Hon låter äldre nu, kanske har det verkligen hänt något med hennes röst, antagligen är det de smäktande stråkarna och körerna. Inte lika mycket attack som förut.

2. Känt glädjen av att ”The Departed” är en film som nästan alla har sett och som man därmed kan diskutera med nästan alla.

3. Löst DN:s sudoku like there’s no tomorrow. När det egentligen är precis det som är grejen. Imorgon kommer två till och det går rätt snabbt att antingen lösa eller ge upp, till skillnad mot lördagskrysset som kommer en gång i veckan och kan ta väldigt lång tid, trots att jag ändå antagligen inte lyckas lösa hela till slut.

4. Insett sanningen i det gamla August Blanche-citatet ”Fan ska vara teaterdirektör”. Mer om det någon annan gång.

5. Skakat på huvudet åt reklamskylten ”Unna dig en matlagningsfri kväll i veckan”. Det är Gooh! på Centralen som försöker få mig att köpa färdigmat. Eftersom jag inte har ätit hemma två gånger per vecka under de senaste månaderna och saknar det otroligt mycket tycker jag nog att matlagningsfrihet är en av få friheter man kan få för mycket av.

6. Återvänt till ”So Sick” med Ne-Yo och förvånats av hur snabbt den faktiskt går. I min hjärna, när jag gått runt och nynnat, hade den förvandlats till en väldigt långsam pianoballad.

7. Sett ”Darling” och blivit glad av en berättelse som kändes sann, helt utan häpnadsväckande omvälvning eller spektakulär karaktärsutveckling. Michael Segerström kan i princip hämta sin Guldbagge redan nu. Eftersom jag aldrig sett Michelle Meadows i något annat sammanhang så vet jag inte hur bra hon spelade. Hon kanske är så där i verkligheten.

8. Blivit verkligt ledsen när Johanna Sällström dog. En femårig dotter... Borde inte hennes öde göra att alla skådespelare i framtiden tänker ”Men, tänk om mitt liv snart tar slut, ska då verkligen det sista jag gör vara tio Wallanderfilmer?”

9. Stått på Indigo en vardagkväll och ur högtalarna njutit av ett My Morning Jacket-album, som byttes mot the Shins senaste skiva bara minuter innan SvD:s Kristin ”the Shins är bäst just nu” Lundell klev in genom dörren. Ringde hon när hon var på väg upp ur tunnelbanan och specialbeställde musik? Kan jag också få den servicen? Kanske när Bröderna Nilsson spelar?