Dolly Lennon

Självklart är Dolly Parton en kvinna med många, motsägelsefulla sidor. Det märktes inte minst på sammansättningen av publiken i Globen. Skinnvästarna bredvid Cheap Monday-jeansen. Countryälskarna bredvid bögarna. De countryälskande bögarna bredvid de som bara ville höra ”9 to 5”.

Och Dolly bjöd på lite av varje. Ibland så olika saker att det blev förvirrande.

Att höra Dolly Parton sjunga ”Imagine” var det mest underliga. Där stod hon och sjöng om en värld utan egendomar eller religion, där Lennon trodde att alla skulle leva lyckligt tillsammans. Dolly Parton är inte direkt känd som en anti-kapitalistisk ateist. Hon är ju från Tennessee, där man tror på två saker: Gud och Elvis.

Kanske hade Dolly anpassat repertoaren för det sekulariserade Sverige, tänkte jag. Det hade inte varit något i mellansnacket om att hon var ”blessed with gifts from God” eller ”thankful for every day the Lord has given me”. Budskapet som hamrats in om och om igen var i stället att hennes barndom var fattig, men lycklig. Det där med ”imagine no possessions” har hon redan provat och förkastat.

Elvis hade hon tagit med sig till Globen, i form av en maskeradbutiksimitatör i ett nummer som fick en del att rynka på näsan. Men det var helt underbart. Precis den sortens larvigt shownummer man ska göra om man, som Dolly, har en så säker grund att stå på. Om Dolly hade varit en dalande stjärna som sjungit kasst, då hade det numret varit Wallmans salonger. Nu vara det skoj.

Så Elvis tog Dolly med sig ut på scenen, men kanske hade hon lämnat Gud i kulisserna, tänkte jag, där när hon sjöng ”maybe someday you’ll join us”, en rad som Lennon antagligen riktade till just den amerikanska södern.

Men nej.

Hon följde upp ”above us only sky”, och avslutade hela konserten, med ”He’s Alive”, en egen sång om hur Jesu återuppstod. Det sista Dolly Parton gjorde i Globen var att, högst upp på trappan, utropa ”I believe it! He’s alive! Sweet Jesus!”

Sedan gick ridån, pang bom! Efter kort förvirring börjar alla applådera, även bögparet framför oss, som efter vad jag såg inte verkade tro så värst mycket på att Sweet Jesus lever. Sedan gick vi all ut för att köpa varsin Dollytröja. ”Imagine no possessions”? Nej nej.