Ur anteckningsboken

Ett. Akta er, ordet ”modernt” är tydligen tillbaka. Både Nöjesguiden och Aftonbladet använde det när de recenserar Kockys album ”Kingdom Come”. ”Modern” är det omodernaste ord jag vet.

Två. Kocky själv verkar dock styra undan för ordet ”modern”, det hedrar honom. I SvD sa han däremot ”att vad man än gör så ska man försöka göra något nytt. Det finns ingen poäng i att göra om en skiva som redan har gjorts, att upprepa en känsla som kanske var logisk på 70-talet.” Så jag antar att han inte lyssnar så mycket på The Chromatics ”In the City” eller Findlay Browns ”Losing the Will to Survive” dårå. Där kan man snacka om musik som låter gjord för länge sedan, vilket jag var övertygad om vid första lyssningen. Här kan ni lyssna själva, på en längre version av Chromatics och en remix av Findlay.

Chromatics - ”In the City” (12” Version)

Findlay Brown - ”Losing the Will to Survive” (Beyond the Wizards Sleeve Mix)

Tre. Kocky lyssnar nog inte heller särskilt mycket på Wilcos nya. Kolla bara på bilderna ovan. Kocky är modern, för han har neonfärger och en finne mellan ögonbrynen på sitt PMKFA-omslag. Det enda omoderna är att han är väldigt lik Janne Kask. Wilco är däremot helt omoderna, för de har rutiga skjortor och gillar rum helt byggda i furu. Men Gradvall har helt rätt när han i dagen DI Weekend utser ”Impossible Germany” till en av årets hittills bästa låtar.

Wilco - ”Impossible Germany”

Fyra. Ett rätt gammalt tema inom populärmusiken är det här ”det var länge sedan vi gjorde slut och jag vet att du har en ny, men tänker du inte på mig då och då?” Ne-Yo har snöat in på det rejält. På sin förra skiva hade han ”It Just Ain’t Right” och på senaste är det ”Do You”. Även om jag älskar hur Ne-Yo sjunger ”promise” (det blir liksom ”Praw-MUUUHS”) så önskar jag mig lite större fantasi. Och samma önskan riktar jag till Jay-Z, som när han gästar på Ne-Yos ”Crazy” rappar om ”Da Vinci koden” och Bluetooth. Sådana referenser kommer försvåra när man i framtiden ska datera den låten. Man kommer i alla fall inte gissa 2007.

Fem. Har ni hört Paul McCartneys nya ”Dance Tonight”? Tyvärr är det inte en cover på Lucy Pearl-låten, det hade kunnat bli nåt. Det måste vara härligt att vara så där rik och aningslös som Macca är, han kan släppa ifrån sig en liten larvig mandolinlåt med visslingssolo. I den här ”making of the video”-filmen får man också lära sig att spökeffekterna i Michel Gondrys video är helt analoga, gjorda med reflektioner i stora glasskivor. Tyvärr inget förklarande snack om jammandet på slutet av videon. Varför gör McCartney inte mer sånt?

Sex. Hur kan de ha tagit ända tills idag innan jag nåddes av nyheten att Shugo Tokumaru har spelat in en cover av ”Young Folks”. Den låten har oförklarligt blivit en folkrörelse. Visst, den svänger, men kan inte någon musikolog förklara varför den griper tag i folk över hela jorden. Eller behöver man kalla in en hipsterolog?