Mer Panda, mindre Avey!

Animal Collective på Södra teatern 15 november 2005

Animal Collectives nya skiva ”Strawberry Jam” kommer i september, men läckte så klart för länge sedan ut på Internet. Animal Collective blev sura.

Men vad de var sura för var att skivan inte hade spritts i sin helhet, bara sex av nio låtar flöt omkring.

I en intervju från 22 juni på Shoutmouth sa en i kvartetten, Panda Bear:

”People aren’t even able to get the full experience of the album, which bums us all out quite a bit. So if you’re listening leakers [speaking directly into the tape recorder], put up those other three songs, man, pronto.”

Animal Collective är förhoppningsvis inte ”bummed” längre, för nu har alla låtarna läckt. När Panda Bear säger åt en att göra något, då lyder man. Han är ju det bästa med Animal Collective. Avey Tare, som står längst fram och gormar, kan hålla på och göra sin egen musik och spela den fram och baklänges hur mycket han vill (som med ”Pullhair Rubeye”).

Ju mer Panda Bear och hans Beach Boys-falsettsång i en låt, desto bättre, tycker jag. Det är därför jag inte tror att något album i år kommer toppa hans soloskiva ”Person Pitch” och det är väl därför jag på ”Strawberry Jam” hittills mest har fastnat för ”#1”.

Jag önskar att det gick att kemisk ta Avey Tare bort från ”Strawberry Jam”. Inte helt, inte sudda ut honom, bara bleka honom. Som när jag var liten och hade skrivit på mitt hockeyspel med tuschpenna. Nagelborttagningsmedlet bet inte riktigt, utan lämnade blåaktiga skuggor efter sig. Sådana Avey Tare-skuggor kan jag tänka mig. Stunderna när han inte är så primalskrikig och gruffig.

Animal Collective – ”#1”

I Shoutmouth-intervjun berättar Panda Bear för övrigt även om sin karriär som krokimodell. Och om hur en anställningsintervju för ett krokimodelljobb går till. Det är inga långrandiga procedurer tydligen, intervjun består av en fråga och en uppmaning: ”Have you ever done work like this before?” samt ”Take off you clothes”.