Missa inte Sonjagon

Det är få märkvärdiga band jag upptäckt enbart genom MySpace. Förra hösten var Jack Peñate, främst ”Learning Lines”, ett undantag. Men nu har det hänt igen, med Sonjagon.

Det är vanligtvis meningslöst att planlöst surfa runt efter ny musik på MySpace, det finns för mycket sörja. I stället har det alltid varit någon kompis eller blogg eller tidning eller annat som lett mig till en MySpace-sida.

Men igår hittade jag till Sonjagon. Jag hittade dem faktiskt inte via någon blogg eller intervju eller ens tack vare att de utsetts till MySpace-favoriter, utan snubblade bara dit via MySpace-sidan för Lacrosse. Som jag visserligen känner, så helt planlöst var det väl inte den här gången heller. Nåja.

Sonjagon är fyra Nackakillar som inte får handla på Systemet. Tre av dem fick inte rösta i senaste valet.

De är i allra högsta grad ett märkvärdigt band. De fyra låtar de lagt upp har en egen stämning som hörs vid första tonen. Det är mörkt och spöklikt. Hör bara hur Jacob Stenberg nästan läspande sluddrar i ”Aristocrat”, utan att det låter tillgjort. ”Aristocrat” är den bästa svenska låt jag hört i år.

Ikväll spelar de på Berns och under resten av hösten på massa andra klubbar. Även om de börjar nämnas här och där inser jag hur lätt jag hade kunnat fortsätta missa dem. Låt det inte hända dig.