Feist live från Cirkus
Som folk ibland säger halvsyrligt till mig: "Ska du gå hem och BE-LOGGA om det här nu?" Ja, det ska jag. Jag kan ändå inte somna.
För nu har jag sett Feist på Cirkus och det var nästan lika bra som förra gången. Men bara nästan, för nu var jag beredd på hur bra det skulle vara.
Här bjussar jag på ett videoklipp från kvällen, där hon framför "Gatekeeper". Ett tag var den nog min favoritlåt med Feist. Jag kan ju låtsas att det är det fortfarande, eller att det var konsertens höjdpunkt, men det vore fullkomligt ljug. Sanningen är att kamerabatteriet dog och att det här var det mest kompletta jag fångade. Och det duger så bra så.
Hörde ni killen i början av klippet som skrek "We love you, Leslie!"? Är det alltid samma kille som skriker sånt på konserter? Och hur vågar han uttala sig för oss alla? Man önskar att någon skulle skrikandes tillägga "No, actually I don't love you, Leslie, but I think you're a really nice person and I wouldn't mind getting to know you better!".
Sedan hade jag tänkt filma någon låt där publiken var med. Det var ju det som var så fantastiskt med Feist på Södra teatern, att hon lyckades komma bortom det där slentrianmässiga medklappandet, till riktig samvaro. Ja, samvaro. Stort ord, men så var det. Nu kom hon inte lika långt, men Cirkus är ju svårare för samvaro. Och tyvärr dog ju kamerabatteriet, så jag lyckades inte fånga ens det försynta men trevliga "di-daj"-andet som uppstod i "Intuition".
I stället får ni kolla på det här klippet från Letterman i slutet av augusti, när Leslie Feist tagit med sig alla sina indiekompisar, som ändå inte har några betalda jobb, för att bilda en kör i "1 2 3 4". Notera till exempel Ed Droste från Grizzly Bear. Men vem är den ljushårige killen i främre raden (fyra från höger) som inte kan klappa rätt?
Nåja, hela indiekörgrejen är nu officiellt gjord och vi kan lägga den till handlingarna. Men det här är fint ändå. Som Letterman, i sitt halvsenila tillstånd, sammanfattar det: "How about that?"
För nu har jag sett Feist på Cirkus och det var nästan lika bra som förra gången. Men bara nästan, för nu var jag beredd på hur bra det skulle vara.
Här bjussar jag på ett videoklipp från kvällen, där hon framför "Gatekeeper". Ett tag var den nog min favoritlåt med Feist. Jag kan ju låtsas att det är det fortfarande, eller att det var konsertens höjdpunkt, men det vore fullkomligt ljug. Sanningen är att kamerabatteriet dog och att det här var det mest kompletta jag fångade. Och det duger så bra så.
Hörde ni killen i början av klippet som skrek "We love you, Leslie!"? Är det alltid samma kille som skriker sånt på konserter? Och hur vågar han uttala sig för oss alla? Man önskar att någon skulle skrikandes tillägga "No, actually I don't love you, Leslie, but I think you're a really nice person and I wouldn't mind getting to know you better!".
Sedan hade jag tänkt filma någon låt där publiken var med. Det var ju det som var så fantastiskt med Feist på Södra teatern, att hon lyckades komma bortom det där slentrianmässiga medklappandet, till riktig samvaro. Ja, samvaro. Stort ord, men så var det. Nu kom hon inte lika långt, men Cirkus är ju svårare för samvaro. Och tyvärr dog ju kamerabatteriet, så jag lyckades inte fånga ens det försynta men trevliga "di-daj"-andet som uppstod i "Intuition".
I stället får ni kolla på det här klippet från Letterman i slutet av augusti, när Leslie Feist tagit med sig alla sina indiekompisar, som ändå inte har några betalda jobb, för att bilda en kör i "1 2 3 4". Notera till exempel Ed Droste från Grizzly Bear. Men vem är den ljushårige killen i främre raden (fyra från höger) som inte kan klappa rätt?
Nåja, hela indiekörgrejen är nu officiellt gjord och vi kan lägga den till handlingarna. Men det här är fint ändå. Som Letterman, i sitt halvsenila tillstånd, sammanfattar det: "How about that?"
2 Comments:
han spelar väl bas i Grizzly Bear? Kan ju också vara så att faktiskt klappar takt fast ingen annan gör det? Basister brukar ju vara bra på takt och sånt.
Fy bubblan vad orättvist! Attans, att man ska bo i Göteborg och dessutom jobbar på vardagarna...
Skicka en kommentar
<< Home