Thor Modéen - värd att minnas

Jag och två likasinnade såg om två av Thor Modéens filmer i lördags, ”Pensionat Paradiset” (1937) och ”Sexlingar” (1942). Till detta drack vi pilsner, vad annars?

Tidskänslan i de där filmerna är så otroligt stark. Här är det skämt om ransoneringskort, lyx var att äta biffstek till frukost och en gång skulle man skratta åt den här senaste flugan som kallas ”studiecirkel”. (I den tre minuter längre originalversionen av ”Pensionat Paradiset” finns tydligen även ett nazistanknutet skämt, men det har SVT aldrig vågat visa.) Så pratar alla roligt också: ”sjajas”, ”hojtarolja”, ”Colorado-claro”, naturligtvis ”alla tiders” och dessutom ett ”släng in dom i negernumret, vetja”.

Så okej, alla skämt fungerar inte och allt runtomkring kanske inte är toppen, även om det fungerar förvånansvärt bra som underhållning även nu. ”Pensionat Paradiset” är ju alltså sjuttio år gammal! Och Thor Modéen är alltid lysande. Varje sak han säger, varje blick han ger ifrån sig. Hur han nervöst tuggar i sig en cigarr när han tvingas lyssna på en falsksjungen aria. Och så paradnumret i ”Pensionat Paradiset”, hans egen sånginsats ”En äkta mexikanare” av Jules Sylvain. I sin iver att bevisa att han gillar ”kvinnor och handgemäng” smashar han i princip hela rummet och avslutar med att ha sönder flygeln.

Jag skulle velat lägga upp ett klipp här, men det enda med Thor Modéen på Youtube är en scen tillsammans med Alice Babs. Jag gillar inte henne, för mig är hon en gammal åttiotalstant i paljettklänning, och jag försöker helst hålla henne och Modéen isär tidsmässigt. Att Thor Modéen tragiskt dog i gulsot 1950, bara 52 år gammal, är en av de saker som behåller honom i dåtiden. Hur såg Thor Modéen ut i färg? Ja, det behöver vi aldrig få veta.

Vad kallas det här fenomenet egentligen? Finns det ingen gemensam och allmänt accepterad term, typ ”Nick Drake-fenomenet”? (På den vuxne Nick Drake finns det ju inte ens rörliga bilder!)

Det är trist att Thor Modéen inte finns alls på Youtube, eller en enda film med honom på dvd. (Filmerna vi såg har jag på VHS, inspelat från SVT.) Jag börjar undra hur många vi är i dagens Sverige om bryr oss om honom egentligen. Är det bara jag, mina pilsnerfilmsvänner i Uppsala och så Ulf Larsson? Han är värd ett bättre öde.