Julkalendern: Umbarella-ella-ella-eh-eh-eh

Vi känner oss inte helt nöjda med att utnämna Rihannas ”Umbrella” till Årets Låt. Med den titeln menar vi alltså inte den låt vi tyckte var bäst under 2007, utan den vi kommer att förknippa 2007 med.

Och vi menar inte årets sommarplåga. (Vilken var det förresten, ”Cara Mia”?)

Vi menar låten man redan från första sekund förstod att man skulle bli trött på, men ändå gillade. Den där låten man redan från början visste att man skulle få höra massor av covers på. Den som både är bredkulturell reklamradiohit och smalkulturellt hipstercertifierad (i alla fall i början, innan den blir för stor). Den låt vi inte kan tänka oss att fira nyår utan att spela, för att kunna göra bokslut och sedan gå vidare. Helt enkelt årets ”Hey Ya”.

Var verkligen ”Umbrella” så stor? Förenar den oss alla? Eller är det möjligen så att vi nu kommit till punkten där Årets Låt faktiskt inte automatiskt finns. Att vi är så splittrade att vi inte ens har ÅRETS LÅT gemensam? Att det inte bara är fullt möjligt att isolera sig från topplistemusiken, inte bara enkelt att göra det, utan kanske också det absolut vanligaste att göra?

En kompis jag frågade om Årets Låt svarade att han blivit populärkulturell eremit och bara sitter och lyssnar igenom Billboards årstopplistor från femtio- och sextiotalen. Sedan klämde han ändå till med Ne-Yos ”Because of You”. Och visst, jag håller med honom, det är en av årets bästa låtar. En annan är Rihannas och Ne-Yos duett ”Hate That I Love You”, men ingen av dem är Årets Låt.

När populärkulturella eremiter om fyrtio år lyssnar igenom årstoppslistor från 2007 kommer de inte kunna missa ”Umbrella”. Rihanna låg etta på Englandslistan fler veckor i rad än någon har gjort sedan Wet Wet Wet med ”Love Is All Around”.

”Umbrella” är en låt för alla. Det är en gullig sång om livslång vänskap eller en sexinvit, beroende på om man väljer att höra uppmaningen på slutet som ”come in to me” eller ”come into me”. Vänskapsbiten dominerar självklart i Mandy Moores myscover (”you just can’t deny how melodic this song is”) och i Montt Mardiés svenska översättning ”Paraply”. Andra som gjort covers är Patrick Wolf och svenska ”hårdrockarna” Lillasyster. Chris Brown kallade sin version ”Cinderella” och Lil’ Mama gjorde en remix.

Så den här låten förenar inte bara Ne-Yo, Chris Brown, Jay-Z och Lil’ Mama, utan dessutom Mandy Moore, Montt Mardié, Patrick Wolf och några hårdrockare från Göteborg. Även om vi inte känner oss helt nöjda med att utnämna Rihannas ”Umbrella” till Årets Låt så måste vi.