Mitt "Mitt Afrika"

Sydney Pollack har verkligen blivit lovebombad de här senaste dagarna. Alla säger att de älskar ”Fruar och äkta män” och det gör de ju rätt i. Alla säger att han regisserade bra filmer på sjuttiotalet och jag inser att jag måste kolla upp dem. Däremot säger inget att ”Tolken” ju inte var så värst bra.

Och ingen nämner ”Mitt Afrika” som sin favorit. Den behandlas ungefär som ”Tootsie”, nej sämre. Själv älskade jag den här kenyanska kärlekshistorien när jag såg den första gången. I och för sig hade jag väl inte ens fyllt tio.

Och kanske var det jag gillade mer upplevelsen av att faktiskt förstå och gripas av en film för vuxna. Och antagligen ett stort mått av självpåtagen vuxenhet, som gjorde att jag nog pratade lite för mycket om att jag tyckte bäst om historiska, Oscarsvinnande filmer i stället för, tja ”Det våras för sheriffen”. Särskilt var det väl ”Den siste kejsaren”, den var jag helt tagen av. Och ”Solens rike” borrade in sig så hårt att jag aldrig kan se Christian Bale utan att undra varför Jim inte har skoluniformen på sig.

Jag tyckte om affischen till ”Mitt Afrika” också, den hade fina färger. Meryl Streep och Robert Redford, två av Hollywoods snyggaste, på savannen i solnedgång. Jag köpte affischen och hade på mitt rum. Där hängde den, ”Siste kejsaren” och en italiensk ”Snuten i Hollywood”-affisch där det stod nåt om ”Alex Foley”.

Senare, när de där affischerna åkte ner, då var det nog ”Mitt Afrika” som åkte först. Jag hade insett att det var en kärleksfilm. Smörig etc. I stället satte jag upp ”Mon Oncle”.

Och jag har inte vågat se om ”Mitt Afrika”. Nu kan man visst köpa den i paket tillsammans med ”Blåsningen”, ”Tre dagar för Condor” och ”Havana” för 250 spänn. Ska jag slå till?