The Pitch

Ni vet hur det går till, Jerry och George sitter där inklämda i en soffa på sitt första möte med NBC. Det är i fjärde säsongen av ”Seinfeld” och de ska sälja in sin ”show about nothing”.

Nervöst sitter de där med fyra suits. George improviserar fram lite lögner om att han har skrivit humor förut, en pjäs om en mexikansk kock, med mimad matlagning på scen. Jerry verkar inte kunna bestämma sig om han ska sätta dit George (”There was one great scene with the chef - what was his name?”) eller täcka upp för honom (”Well, it's not about nothing…”), de två lägen som deras vänskap pendlar mellan.

Mötet slutar med att George ylar om ”artistic integrity” och Jerry desperat lanserar Kramers idé om en serie i cirkusmiljö.

Allt detta, denna förnedring, bara för att sälja in sin komediserie till en tv-kanal.

I går satt jag där själv, jag och fyra medförfattare.

Inte på NBC, men på en svensk tv-kanal. Och inte inklämd i en soffa, men i ett konferensrum. Och utan att behöva förnedras. Kanske för att vi presenterade en bättre idé än en ”show about nothing”.

Och inte behövde jag bli George heller, börja ljuga hejdlöst. Det hade i och för sig varit intressant. Hade de fyra andra, som en sorts kollektiv Jerry, valt att sätta dit mig eller täcka upp för mig?