Sen sist

Jag har sett ”Barry Lyndon” på tv. Och påmindes om hur mycket jag gillar Ryan O’Neal. Måste skaffa ”Go’ da, yxskaft” på dvd. En av de få urbota dumma filmtitelöversättningar som jag tagit till mitt hjärta. Egentligen heter den ju ”What’s Up, Doc?”, som Bugs Bunny brukar säga, alltså. Som faktiskt var en sak som Tex Avery gick omkring och sa som barn. Vart fick han allt ifrån, detta geni? Men vänta, det jag ville säga var ju att jag älskar när Ryan O’Neal får det där trötta uttrycket i sina ögon. När han ger upp, som inför preussiska armén och Barbra Streisand.

Det har varit nationaldag. Nazisterna marscherade. Karin var på picknick. Själv åkte jag båt och i Långholmskanalen blev vi omkörda av Patrik Sjöberg. Han hade en landslagströja på sig. Det var lite gulligt. Vi kom överens om att han ändå är en hjälte.

Vi grillade och bara en annan visste vem Nicke Lilltroll är. Kulturskymning.

Det var varmt. En kompis är på Azorerna för att undvika sin trettioårsdag. Det var nästan jobbigt att behöva skriva ett gratulations-sms och hälsa att jag hoppades att de har det lika varmt som vi. För troligen är svaret nej.

Jag har suttit i solgasset på balkongen och skrivit sångtexter. Hör dem i P1 i sommar.

Det blev lördag, som gled över till söndag. Vi hamnade på fest under St Eriksbron. Det var fotografivernissage, åtta foton, alla av olika fotografer, vilket gjorde det komplett omöjligt att se om det fanns en tanke bakom den enskilda bilden eller om det faktiskt bara var ett random uppförstorat foto av en lyktstolpe och några granar. Hursomhelst så var det trevligt. De hade ställt ut en soffa, vi kände att vi var tvungna att yra nåt om att ”det är precis så här det är i varje gathörn i Prenzlauer”. En iPod-discjockey spelade Lucy Pearl och Phoenix ”Everything is Everything” och Eminem. Sen spelade han ”Everything is Everything” igen.

Jag åkte taxi hem för hundrafemti spänn mindre än förra veckan. Utan att ens behöva titta på min kompis nystartade sida. (OBS! TEXTREKLAM!)