Not made to last

September 1994. Jag är i Australien. Träffar en kille från Lerum, John. Vi pratar musik. Jag är glad att få prata om annat än grunge och postgrunge, som är det enda mina australiensiska skolkompisar lyssnar på. John berättar om ett band som brukar spela på svartklubbar i Göteborg. Sångaren är helt galen och dansar på krossat glas. De heter Broder Daniel.

Augusti 1995. På Lollipopfestivalen ser jag och mina kompisar Broder Daniel spela. Henrik Berggren håller på att ramla av scenen. Till höstterminens skolkatalog bildar vi en Broder Daniel-fanclub, mest för att få vara med på bild med kajal och stjärnor på kinderna.

1998. Mitt favoritklipp i video till ”I’ll Be Gone” är 3.58 in när Theodor Jensen ska slå sönder en frigolitbokstav mot en annan i bandet, eller om det är mot förstärkaren, men han missar och faller handlöst. En rockpose som misslyckas.

Hösten 2001. Jag ger en bland-minidisc till en kompis med bland annat ”Sen kväll med Luuk”-inspelningen av ”Shoreline”. Jag döper minidiscen till ”You die when you’re young”, med betydelse ”man dör (inombords) när man är ung”. Min kompis tar det som en profetia (”du kommer dö ung”) och tycker det är en lite konstig grej att ge någon.

Hösten 2003. Jag lyssnar om och om igen på ”When We Were Winning”. Jag åker till Göteborg i jobbet. Det regnar där. Det känns passande. Henrik Berggren har basker på sig. Jag tar inte efter.

Vår 2008. Anders Göthberg tar livet av sig. Jag youtubar fram ”Shoreline”-framträdandet. Märker först att det ju var en av Embassykillarna som spelade tamburin. Sedan skiter jag i det och känner mig mest ledsen.

8 augusti 2008. Broder Daniel gör sin sista spelning i ett regnigt Göteborg. Jag är inte där, men läser en SvD-artikel om bandets historia. Det står om den där spelningen på en svartklubb med krossat glas. Jag undrar vad som hände med John. Hoppas han inte dog ung, inte ens inombords.