Slutet av natten

Som alltid, det finns så mycket ny musik man borde lyssna på. Som man faktiskt vill höra. Och ovanpå det en massa som man mest vill lyssna igenom, för att veta vad det är. Men jag ändå ägnat en massa örontid de senaste dagarna åt ett album från 2003, Josh Rouses blåögda soul på ”1972”.

Inte bara för att Rouse har fina melodier och fick till ett fint västkustigt sound. Utan också för en textrad som ”It’s the end of the night and I’m feelin’ sexual”. Vi har väl alla varit där i den känslan. (Fy fan, nu lät jag sunkigare än jag är.)