Baz om Oz

Det kändes så lydigt, att gå till en biograf i mellandagarna och se ettan på biotoppen. Som en julens medborgerliga plikt. En del av Att Vara Svensk.

Men det var åtminstone inte ”Vi hade i alla fall tur med vädret igen” vi betalade för att se. Och det var egentligen en ren slump att ”Australia” skulle börja om fem minuter när vi flydde in på Victoria från den fuktiga kylan.

Jag kan beundra Baz Luhrmann för att han orkar lägga så mycket bombasm på att berätta urenkla sagohistorier, hela matinéstilen, ett äventyr att må bra av. Och ”Australia” är den minst överdrivna, hysteriska film han gjort, vilket i och för sig inte säger så mycket. Men någon gång i allt det här hade det varit intressant med en enda liten oväntad sak. Som om den tjocke bifiguren eller den svarte bifiguren inte hade behövt dö. Ja hörni, dom dör, dom offras för den goda saken. Det känns inte ens som en spoiler att säga det.

Tydligen skrev Luhrman sex olika slut till ”Australia”, och filmade tre. Och det slut som är med är ”det minst väntade”. Hur är det möjligt att avsluta den här historien mer konventionellt?

PS: Jag vet! Dom skulle kunna få ett eget barn! Genom aboriginmagi!