Taximattor

Jag kan inte så mycket om designbranschen. Men jag känner till Claesson Koivisto Rune. Säg ”svenska designers” och jag tänker på dem. De ser ut som arketypiska designers, svartklädda, allvarliga, minimalistiska. Som en intellektuell, sober synthtrio.

Men de mattor de från och med igår ställer ut på Designgalleriet är inte så svarta eller sobra. Minimalistiska, möjligen. Enfärgade med en eller ett par ränder. Så ser de ut eftersom varje matta är inspirerad av färgkombinationerna på olika taxibilar i Tokyo.

Varje matta säljs tillsammans med ett foto av respektive taxibil. Och tro mig, det fotot får man nog sätta väldigt, väldigt nära mattan och dessutom peka på när man får besök. Annars kommer ens bekanta undra varför man har en matta i en ful grön färg med några ränder i ena änden.

Men att en matta ska kräva ett sammanhang förklarat för att inte vara enbart trist är inte det konstigaste med den här kollektionen, det är kommentaren från designtrion:

”Under flera decennier har västerlandet influerat Japan. Nu vänder vi på det och tar Japan till oss. Det känns nytt och spännande för oss som formgivare.”

Ursäkta? Jag hittar så mycket konstigt i det citatet att jag inte vet var jag ska börja. Har inte japansk design influerat västerlandet de senaste decennierna? Känns Japan nytt och spännande? Och om det är så de tänkt, varför då influeras av just taxibilar?

PS: Mattorna finns att se här, klicka på Design och sedan Carpets. Där ser man att CKR:s övriga mattor är betydligt snyggare.