Saker Johan Wirfält kunde ha twittrat från El Perro-konserten på Fasching igår

Alltså som en fortsättning på det här. Fast tja, han twittrade ju faktiskt, en enda liten grej. Eftersom jag inte finns på Twitter sammanfattar jag mig här. Tidsangivelser får ni hitta på själva.

Det är inte slutsålt. Min kompis ger bort en överbliven biljett utanför. Killen bjuder på en öl som tack.

När var jag på Fasching senast? Soul någon sen lördag natt för minst sex år sedan. Finns Soul fortfarande? Klubben alltså, inte musikstilen. Finns musikstilen fortfarande?

Musiken i högtalarna innan: Bat for Lashes, Anna Järvinen, tror också jag hörde Dirty Projectors. Och så Animal Collectives ”My Girls”. Medelklassigt.

Klädkod för Sarah Assbring: för stor skjorta, av Dressmanstil. Samt någon sorts miniminikjol, vit och grårandig. Eller är det en ens en kjol, är det några sorts shorts?

Klädkod för bandet: skjortor knäppta hela vägen upp.

Dansmoves!

Allra prydligast i bandet: ASS-Andreas på gitarr. Väldigt välknutna skor. Som skor ur en Ilon Wikland-illustration.

Ett ljud på ”L is for Love” som jag trott var en synt spelades på gitarr. Effekter!

Fin instrumentalavslutning på ”Heavenly Arms”. Trumbankande.

Basisten har jeans med turn-ups. När hade jag jeans med turn-ups senast?

”Party”!

Trummisen har roligt. Och är bra.

Mellan varje låt hörs störningar i ljudsystemet. Röster. Tillsammans med den röda bakgrunden och att vissa dansrörelser ser ut att vara baklänges ger det "Twin Peaks"-vibbar.

Extranumren går i genren early, funny ones. Eller tja, inte funny, men early och mer femtiotalspopaktiga. Som ”Dog”.

Enda besvikelsen: för kort, allt hade varit för kort. Och ingen ”How Did We Forget”. Varför är jag alltid så här, hänger upp mig på låtarna de valde bort? Jag ger konserten en stark åtta.