Saker jag lärt mig på semestern # 2

Att skogsavverkning rakt över sjön är en större sak än man först kan tro.

När vi kom fram till jämtländska stugan och blickade ut över den välkända utsikten så var det något som förändrats. "Jaha, dom har huggit ner lite träd på andra sidan" konstaterade vi. Sedan var det inget mer med det. Till en början.

För jag insåg mer och mer att nu är utsikten förändrad. I decennier. För så länge tar det väl innan några träd hinner växa sig så höga igen. Vad kommer det göra för illusionen av att stugan ligger mitt i naturen? Det där kalhygget påminner om att det man åker till inte är orörd vildmark, ännu mer än vad man påminns av att se Ingegerds hus där på andra sidan. Det huset har ju alltid stått där, mitt bland granarna.

Men nu, avverkning, skogsindustri. Skogen står inte bara där, tyst och milsvid. Den ska användas till något. Precis som sjön, där vattennivån och temperaturen varierar beroende på hur mycket de släpper ut vid kraftverket. Så kraftverket har man alltid påmints om, vid varje iskallt morgondopp, men inte behövt se rakt framför sig varje dag. Kommer det påverka semesterkänslan att när man dricker sitt kaffe ständigt påminnas om att allt som pågår runt omkring - träden som växer och bäcken som fyller på sjön - i slutändan ska användas för att ge ekonomisk avkastning? Att man inte åkt bort från näringslivet, utan snarare hamnat mitt i det.