Västerut

Sveriges piggaste festival eller irriterande att scenerna är utspridda över hela stan? Eller både och?

Snart får jag bilda mig en egen uppfattning. Ikväll börjar Way Out West, men jag anländer till Göteborg först imorgon och missar bland annat Sonjagon, El Perro Del Mar och Hajen (henne bör alla se här den 12 september).

Jag hoppas hinna med Bon Iver, Beirut, Grizzly Bear, Wilco, Antony & the Johnsons, Fever Ray, Vetiver, [ingenting], Chairlift, Vampire Weekend, Amadou et Mariam, My Bloody Valentine, Peter Broderick, Let's Wrestle, Skriet, David Sandström Overdrive, Deerhunter. Ja, en rejäl dos indie, helt enkelt. Och två blinda malier.

Men mest handlar det här för min del ändå om att se Grizzly Bear. Som spelar redan under mina första timmar på plats. Så vid femtiden på fredag kan jag mycket väl komma att känna mig nöjd, ha tappat sugen för hela grejen med en pigg festival med massa olika lokaler och få för mig att bara hänga i nåt öltält med plastmuggar, som vilken festival som helst.

Jag laddar upp för trängsel bland folk med plastmuggsöl genom att följa Cass McCombs när han, i videon till det en vän kallar ”sensommarens bästa tryckare”, lufsar fram på en stadsfestival någonstans. Jag får se till att skaffa en sån där jeansjacka.