New York-läsning

Det här är tyvärr boken jag tar med när jag nu åker till New York City: John David Californias "60 years later - Coming through the Rye".

Alltså uppföljaren till JD Salingers "Catcher in the Rye", skriven under snabbt avslöjad pseudonym av Fredrik Colting, som gett ut den på sin eget förlag.

"Tyvärr" eftersom det känns som att spotta New York i ansiktet att komma dit och ha med sig en sån här tafsning på en av de klassiska skildringar av staden. Men jag måste komma igenom den här boken, jag måste bli säker på om den är så meningslös som jag hittills har uppfattat den.

Fast samtidigt, det känns ju som att slå ett slag för yttrandefriheten att ta med boken in i USA, eftersom JD Salinger har lyckats få den förbjuden där. Egentligen är det ju bara fan fiction och på så sätt underhållande. Fredrik Colting älskar antagligen orginialboken lika mycket som jag. Men om han gör det, varför kunde han inte bara låta bli? Inte för att respektera JD Salinger, utan för att respektera oss andra fans, vi som känner oss tvungna att ta oss igenom boken, bara för att veta hur den är.

Varför kunde inte Colting hålla sig till att vara ett fan på det sätt jag tänker vara. Alltså genom att fråga taxichaufförer vad de tror händer med ankorna i Central Park på vintern: "I mean, does somebody come around in a truck or something and take them away, or do they fly away by themselves - go south or something?"