Julkalendern: "Kjell" säsong 2

Björn Carlberg och Daniel Eskils har gjort den bästa svenska muppserien för vuxna någonsin i svensk tv. Men inte ens när "Kjell" i sin andra säsong flyttade från ZTV till SVT blev det särskilt mycket hubburuhubburu (som Kjell själv kanske skulle ha sagt).

"Kjell" har helt enkelt inte blivit den succé det förtjänar att bli. Men jag tror inte att Kjell skulle deppa ihop för det, det gjorde han inte ens när han blev vräkt. Utebliven framgång berör inte heller hans travtokiga mamma Birgitta eller hennes pojkvän Peter, som är hemlig agent, undercover som hockeytränare, tror han. De tar sig igenom allt, pratandes med sig själva, peppande sig framåt.

Som när Birgitta ser sig själv i badrumsspegeln: "Är jag värdig Peter? Jag är baske mig ett kap! Ett kap! Jag är som en myrslok i sängen! Jag tufsar, rufsar och flyger! Så röker jag också. Som en rökare."

Med sina dödfödda projekt och idiotiska optimism i aldrig sinande monologer är de karikatyrer av jobbiga människor som inte fattar nånting. Och samtidigt inspirerande förebilder. Fler borde tjafsa tillbaka när jobbiga leksaksfåglar ska hålla på och härmas.