Cobains kulturkanon

Jag ska snart sluta tjata, men The xx-spelningen i tisdags är överallt, även i dagens Stockholmsnatt. Det var ett riktigt "alla var där"-tillfälle. Inte minst var Jan Gradvall där och det påminde mig om en sak.

Vi gillar Jan Gradvall här på Extra allt. Därför var det inte bara uppskattat, utan även väntat när jag fick "Tusen svenska klassiker" i julklapp. Det var den självklara julklappsboken för mig. Tillsammans med Annina Rabe, Ulf Nordström och Björn Nordström har Gradvall samlat ihop tusen svenska tv-program, filmer, böcker och skivor från 1956 och framåt. Boken utger sig för att INTE vara en svensk populärkulturell kanon, men är väl ändå det på något sätt. Och det gör mig ingenting.

Man ser Jan Gradvalls anda skina igenom många av texterna. Inte bara för att de innehåller talande detaljer och anekdoter, utan också för greppet att visa hur något är bra genom att nämna vilka andra som har uppskattat det. Som för att säga att ett konstnärligt verk inte bara har betydelse i sig själv. Att det viktiga inte bara är själva plasket utan även svallvågorna, långt bort på någon strand någonstans, mycket senare.

Det är väl okej, men Jan Gradvall - för jag vet att det är han, trots att de enskilda texterna är osignerade - tycker att det är särskilt värt att nämna om Kurt Cobain har gillat något.

Vi får därför veta att Kurt Cobain skrev vykort till Union Carbide Productions. Vi får veta att Kurt Cobain hyllade Army of Lovers i sina postumt utgivna dagböcker. Att Hives förtjänar sin plats motiveras bland annat med att Courtney Love gillat dem.

Och allt det här känns väldigt nittiotal. Att den "äkte" Cobain har gett de "konstruerade" Army of Lovers sin godkännande flanellstämpel.

Dessutom känns det numera ovant att bli exalterade över att utlänningar har uppskattat något svenskt. Nu blir vi ju snarast förvånade när bara fem svenska låtar har tagit sig in på Pitchforks årsbästalista.

Ja, det där blev jag påmind om av att se Jan Gradvall på Debedis. Men jag gick inte fram och tog diskussionen med honom, bandet skulle ju upp på scen när som helst. Jag hoppas att varje band Gradvall ser spela tar honom ett steg längre bort från Kurt Cobain som kvalitetsreferens.