Öppet brev till Tindersticks

Kära Stuart, David, Neil, ni nya killar som jag antar bara är musikerslavar,

jag vill bara att det ska vara alldeles tydligt. Att det inte ska finnas några missförstånd mellan oss.

Jag insåg det inte förrän du började sjunga just den låten där i söndags, Stuart. Då förstod jag hur det kunde framstå, men det var inte på det viset.

Det hela började med att jag var lite krasslig på dagen. Lite ont i halsen och huttrig. Så när jag var på väg till Debedis för att se er spela så påminde min flickvän mig om att jag hade en grå collegetröja hos henne. Jag kunde ju ta på mig den för att slippa frysa. Så jag tog mig på den.

Dessutom, och det här är också viktigt, så gick jag ju ensam till konserten. Jag visste att Ronny och Daniel skulle vara där, men jag såg dem inte när jag kom in. Och det fanns ledigt utrymme längst fram vid scenen, vid kravallstaketet. Det såg lite gulligt löjligt ut med ett kravallstaket där, som om det någonsin skulle bli trängsel. Men det var skönt att ha det att luta mig mot.

Så jag stod där, längst fram, mellan en full belgare som skrek "See you in Brussels!" och en amerikansk tjej som fotade allt, till och med soundcheck. Jag visste inte att det fanns sådana fanatiska, resande Tindersticksfans. Kanske skulle kravallstaketet behövas trots allt.

Och så en bit in i konserten, då började den där låten. Den där du, Stuart, i sammanhanget kanske lite för känslosamt sjunger "Yeah, I love peanuts, I know you don't care that much".

På skivan är det en duett, men nu sjöng du båda rollerna själv, den ogillande och den gillande. Låten heter kort och gott "Peanuts".

Och längst fram stod jag med min grå collegetröja. Trycket föreställer huvudpersonerna i "Snobben".

Eller, som serien heter på engelska, "Peanuts".

Men det var inte medvetet! Jag är inget galet fan som desperat ville klä mig Tindersticksrelaterat! Låten är ju helt ny och jag har haft den tröjan flera år! Och jag fattar att låten handlar om jordnötter! Såna man äter!

Så, Stuart, David, Neil och musikerslavarna, nu vet ni har det egentligen var och nu kan ni vara lugna. Jag kommer inte dyka upp längst fram vid konserter. Jag kommer inte kasta vare sig Snobbenleksaker eller jordnötter på er.

Med vänliga hälsningar,
Jonas

PS: Däremot kan jag inte gå i god för belgaren. Han kan vara tokig på riktigt och min tröja kan ha sått frön i hans skalle.