Scout

Scout Niblett är den helt klart bästa av alla "To Kill a Mockingbird"-relaterade artister. (Sorry, Boo Radleys och Atticus). Men hon är också bra i största allmänhet.

Hon är så bra att jag för hennes skull gärna gör saker jag annars undviker. Man vill ju undvika sitta som en fjårtis och lyssna på musik i andras hörlurar på tunnelbanan, men i lördags natt gjorde jag just det.

På väg hem från Beach House frestades Peter med en ny Scout Niblett-låt i sin telefon. Jag hade missat att hon släppt nytt album, "The Calcination of Scout Niblett". Peter var eld och lågor över "helt överstyrt distade gitarrer". Eller vänta, det blir fånigt att skriva "eld och lågor", för "calcination" betyder glödgning och på omslaget poserar en glatt vinkade Scout med en svetslåga.

Men säg att han var glatt upphetsad av den överstyrt distade gitarren. Och det är lite av en förutsättning för att kunna lyssna på hela skivan, för Scout har snöat in på just det överstyrt distade. Lättlyssnat är det inte, men det har det aldrig varit förut heller, så mig gör det inget.

Ny publik lär hon inte få, inget på "The Calcination of Scout Niblett" är någon "Wake Up Boo!". Men som sagt, hon är ändå den bästa av "To Kill a Mockingbird"-artisterna.