Fletch

Världens roligaste film ! Jag menar det verkligen... Jag tror inte att det gjorts någon rulle som ens kommer i närheten sedan Chevy Chase gestaltade skjutjärnsjournalisten Fletch 1985. Filmen är ett mästerverk rakt igenom. Totalsolid. Dialogen är makalös...

Doc: That's an interesting name, Mr...?
Fletch: Babar.
Doc: Is that with one B or two?
Fletch: One. B-A-B-A-R.
Doc: That's two.
Fletch: Yeah, but not right next to each other, that's what I thought you meant.
Doc: Isn't there a children's book about an elephant named Babar.
Fletch: Ha, ha, ha. I wouldn't know. I don't have any.
Doc: No children?
Fletch: No elephant books

Man kan läsa fler skäna dialoger på den här hemsidan

Dessutom måste jag ju starkt rekomendera att du laddar ner titelmusiken från mästerverket

MP3 Harold Faltermeyer - Fletch Theme

The "official" unofficial Fletch homepage

Som en liten bonus kan man ju nämna att det tydligen är ännu en Fletch film på gång. Kevin Smith skall regissera och det ryktas att Jason Lee är påtänkt som Fletch... Låter satans spännande.

New York är inte tufft...

"Is the city ‘over’? Tough to say. What I can say is that the art sucks, and I’m moving to Fiji.” Meet Tiramisu, a 26-year-old sneaker model/jewelry designer/fashion PR assistant. For the past seven years, she’s lived on Broome Street just east of Allen, or as she calls it, “Chinatown Northeast.” Her real name is Jennifer Iloilo, but like so many of the Australasians who come to New York, she soon came to believe her real name wasn’t unique enough."

“Vincent Gallo once said Williamsburg was like a giant dorm room with no homework. He was right. And now you’ve got lawyers moving here to be young again.”

Galet underhållande satir. Men det kunde lika gärna ha varit på riktigt.

LÄS, LÄS, LÄS, LÄS, LÄS, LÄS

Syntax Error

Sedan John Peel's död har jag tänkt en hel del på radio. Jag har väl (inte helt oväntat...) konstaterat att få saker är så bra som radio. Vad som är beklagligt är att i Sveriga har vi egentligen bara en radiokanal att lyssna på... Jag talar såklart om P3. Alla andra radiostationer sänder bara skit, på skit och ännu mera skit ! Allt vad Mixmegafån, Enerschji och Lugna favoriter kan dra åt helvete... Era menlösa spridare av skit... Fy fan säger jag bara... Och då har jag inte ens kommit till de som lyssnar på struntet. För det är ruggans många vanliga personer där ute i vårt avlånga land som lyssnar på dem ! Ni kan gå och dö !!!

Jag förstår inte att det kan vara så svårt att göra en komerciell radiokanal som inte bara spelar skit. Jag menar det går att göra radio till en bred massa och ändå spela vettig musik, man behöver inte köra samma skräp 300 ggr i timmen. Man kan fortfarande föra en selektiv musikpolitik och ändå få lyssnare. Så till alla musikläggare på ovannämnda radiokanaler... Kontakta mig så får ni hjälp !

Även om inte P3 på något vis är klockrent så har de sina ljusa stunder. De kan ibland göra mig otroligt förvånad och glad. Som i fallet med ett av världens roligaste program - Syntax Error. Programmet som en gång i veckan kör musik från dataspel i en halvtimme, wow, I'm impressed ! Första gången jag hörde det fick jag en riktig chock... och trodde det var en engångsföreteelse... Men det körde på, vecka efter vecka i hela 100 avsnitt. De hade en fin musikpolicy på Syntax Error:

1. Music from Video- & Computer-games.
2. Music from Demos, Demoparties, Cracktros and so on.
3. Music from Anime, Cartoons, TV-Series & Movies.
4. Music that sounds retro.
5. Alternative music llike Synth & Laserdance.
6. Music that's oldschool.
7. Music that's NOT mainstream.
8. Music that Syntax Error™ likes.
9. Music that You are making.
10. Fuck this, we play all that's cool!

How about that ! Snacka om kompromissande radio !
Dessutom har snubbarna bakom programet den otroligt goda smaken att lägga upp alla program på näter så att man kan ladda ner och avnjuta i lugnan ro i hemmets vrå... Booyakkka

Ladda ner kvalitetsradio här !

Ps. Ge det en chans. Musiken kan verka påfrestande till en start men låt programmet rulla så kommer du att bli fast... promise !


Syntax Error

Goldie Lookin' Chain

De är från Wales och de gör succe i hela Storbritannien. Jag tycker de är rätt trista och framförallt otroligt förutsägbara... Men inte destå mindre kan man ju inte låta bli att dra lite på smilbanden, om inte annat över Engelsmännens dumhet !

Kolla in Goldie Lookin' Chain's hemsida

Japan, del tre

OK... så var det dags för den tredje delen i serien on Japan. Min gode vän Felix var väldigt positiv över att köra en liten Japanspecial, så positiv att han skickade en bild som jag gärna vill dela med mig... Tack Felix!



De har väldigt stora vägkoner!

powerHouse

Foto: Peter Sutherland. Porträtt av Earsnot

powerHouse från New York är det förlag som under de senaste åren har dunkat ut coffetableböcker som känns fräscha, presis som Taschen gjorde för några år sedan. powerHouse har dessutom ett alldeles utmärkt galleri (kolla förra inlägget) som ligger på en bakgata som känns som bara bakgator kan göra i NY, som på film med andra ord ! Två av mina favoritböcker...

Autograph by Peter Sutherland

A controversial art form and provocative cultural phenomenon, graffiti has inestimably influenced our entire environment—from music and fashion to advertising, architecture, and graphic arts. Yet it is an illegal activity, which makes its practitioners wanted criminals. Motivated by a desire for self-expression and recognition, the act of marking one’s territory is done at the risk of severe consequences including fines and jail time. Graffiti writers are outlaws, unknown artists whose faces are known only to their peers. Treated as criminals by the law and dismissed as artists by the establishment, writers are perceived as either alluring antiheroes or loathsome vandals, and usually remain anonymous to their audience. But not to photographer Peter Sutherland.
Beinghunted hade en liten special om Autograph när boken kom i sommras.



Too fast for love by David Yellen

Rocking on tour with America’s heavy metal superstars—Kiss, Poison, Iron Maiden, Slaughter, Ted Nugent, Dokken, and Cinderellla—photographer David Yellen captures the classically trashy style of the headbangers, metalheads, burnouts and self-styled fanatics, tailgating in anticipation of the show or hanging by the backstage door, hoping to make it to the promised land of the band’s dressing rooms.

In “Too Fast For Love,” Yellen travels from Michigan to Miami, from Pennsylvania to Omaha, to explore a moment frozen in hairspray, bleached perms, mullets, denim cut-offs, spandex cat suits, more pleather than you can imagine, leopard, tiger, and snake prints, ripped fishnets, bare breasts and hairy chests, G-strings and platforms, pierced nipples and tongues, studded belts and bracelets, press-on nails, raccoon eyes and hyper lip-liner. Bang your head to this!
SvD gillade boken och skrev en artikel

Man skulle ju kunna gissa på att bokens titel är tagen från Mötley Crue's första platta som just hette "Too fast for love" och när vi ändå är inne på de gamla spandexrockarna så måste jag väl puscha för boken The Dirt historien om Mötley Crue... Bokens existens kan ju inte ha undgått någon vid det här laget men om ni inte har läst mesterverket redan så se till att göra det. Boken brukar finnas på välsorterade Pocketshop eller hos Akademibokhandeln... God läsning.

Gallerist - den nya tidens Dj

Illustration: Helle Mardahl

Jepp det är sant... Alla som ville vara Dj's på nittiotalet har antingen flyttat till Berlin (där 47 % av befolkningen är Dj's) eller så har, skall eller vill de öppna galleri. Jag är lite fundersam till varför den här galleri-vågen har dykt upp precis nu ? Jag har två teorier som jag skall dela med mig:

Teori 1

Man har helt enkelt blivit gammal och önskar placera sin estetiska vision i ett , av resten av samhället, mer respekterat och seriöst sammanhang aka. galleri. Och därmed få respekt av den grupp av människor som inte gillar musik samt det viktigaste: att öka sina chanser hos det motsatta könet.

Teori 2

Gallerist är bara ännu en byggsten i sitt eget varumärke. Som Dj har man sänt ut signalerna att man har ett solidt och intressant ljudbild i sitt liv. Som gallerist så visar man att den estetiska delen också är välutvecklad... Allt detta görs självklart med syftet att öka sina chanser hos det motsatta könet.

Jag har inte bestämmt mig vilken av de två teorierna jag stöder ännu... Men det finns säkert fler teorier som man kan utveckla...

Här kommer lite tips på riktigt bra nya gallerier. V-1 gallery i Köpenhamn har nu funnits i några år och håller fantastiskt hög nivå. alltid värt ett besök om man är i närheten. Signa upp på deras maillista (få och bra utskick) så kan du tima ditt Köpenhamnsbesök med vernissage (fernisering på Danska) på V-1. Vernissagen på V-1 är den enda fest ni skall gå på om ni vill träffa alla movers and shakers som finns i Kbh. Alla är där, skrattretande billig öl, outhärdligt rökigt, fantastisk stämning och som regel god musik. Altså ett evenemang man inte skall missa. Jesper Elg driver galleriet tillsammans med fotografen Peter Funch och om ni drar dit så hälsa från mig !!!

Odd number på Torsgatan har funnits i snart ett år och är ett galleri och en butik i ett. De säljer kläder från olika hörn av världen och som man garanterat inte finner någon annan stans i Sverige (rätt ofta ensamma i Europa) De har dessutom en riktigt bra boksektion. Den 19 november är det vernissage för nya utställning med den Danska designern och konstnären Helle Mardahl. Alla kommer att vara där, det blir skrattretande billig öl, outhärdligt rökigt, fantastisk stämning och god musik. Altså ett evenemang man inte skall missa.

Politik

Det känns som jag skall kosta på mig en liten sammanfattning när jag har varit borta i hela 9 dagar... Skam och vanära ! Och man kan definitivt säga att min bevakning av presidentvalet i USA har lämnat mer att önska. Men jag skall försöka reparera de värsta skadorna.

Vi börjar med det viktigaste. Vi kommer att få stå ut med "texasgubben" Bush i "four more years"... Suck och stön... Men om jag skall vara helt ärlig så är jag knappast förvånad. Bush var helt enkelt starkare. Jag satt dagen före valet och såg på 10-talet repriseringar av valdebatterna och diverse tal från de bägge kandidaterna. Bush klarade gång på gång att komma med slagkraftiga uttalanden, visa sin mänskliga sida och dessutom dra några (urtrista) skämt. Kort sagt en man som vet vad han vill. Kerry därimot är färglös, krånglig och sådär mest bara allmännt ointressant.

Och om man tror att USA's presidentval handlar om politik eller några sakfrågor så kan man gå och bada. Nej, presidentvalet i USA är lite som att leka "välj en kändis" Man skulle kunna ta vilka som helst av våra A-liste Hollywood kändisar, ställa dem mot varandra och bara välja... Vad de tycker är fullständigt skit samma, sålänge de inte är extrema på något sätt. Och Bush är helt enkelt en mer intressant kändis! Man kunde redan några månader innan valet gissa hur det skulle gå då det publicerades en undersökning hos collegestudenter runt om i USA. Där fick de svara på frågan "Vem skulle du hellre ta en öl med? Bush, eller Kerry" Självklart svarade en övervägande majoritet Bush! (Vill minnas att siffran var någonting i stil med 80% till Bush's fördel. Men jag kan inte hitta artikeln längre... sorry) Och självklart så är det fan så mycket intressantare att ta en bira med Bush än den där tråkmånsen Kerry... Man skulle ju bra gärna veta vad den där rackarn egntligen är för en typ. Han är ju uppenbart riktigt slug och jag skulle ge en hel del för att få veta vad som kan göra en människa så fullkomligt ointresserad av vad andra tycker och tänker om honom... Nåja... det lär väl inte hända men jag kan inte låta bli att tänka tanken.

Problemet med detta val var att Demokraterna gick till val i princip utan att ha en kandidat. Deras stora budskap var att "Bush skall bort" inte att Kerry skall bli president. Och man kan ju försöka sätta sig in i situationen där man står och skall välja en president som styr landet eller ingen president alls.... Nej... det går ju som bekannt inte, även fast man måste säga att Demokraterna gjorde en fantastisk valkampanj med tanke på att de inte hade en kandidat...

Om fyra år så hoppas jag att Demokraterna har lärt sig en läxa och klarar att vaska fram en riktigt saftig personlighet som Amerikanerna får lust att sätta på plats i vita huset...

Sedan kan man ju fundera på varför en snubbe i Sthlm ägnar så mycket tid med att följa Amerikansk politik. Och för att göra svaret kort så kan jag väl bara säga att Amerikansk politik styr Amerikansk populärkultur... och Amerikansk populärkultur är bäst helt enkelt !

Saul Williams

Ledsen att jag har varit frånvarande. Men jag har varit på semester med min klan ! Om du vill veta mer om klanen och kanske tillochmed inse att du ingår i en klan så läs den här artikeln från SvD.

Nåja... Nu till dagens ämne. Saul Williams har varit "spoken word scenens" mest välkände ansikte tillsammans med möjligtvis Henry Rollins, men Henry har väl kanske mest koncentrerat sig på att vara programledare för diverse motorprogram på Discovery på den sista tiden. Första gången jag såg Saul var i filmen Slam, från 1998. Där gjorde han ett närmast oförglömmligt intryck på mig och jag blev riktigt glad när jag såg att han släpper nytt material.

MP3 Saul Williams - List of demands

Vill du hellre se videon så finns den här:

Mov Saul Williams - List of demands