Can I use the monkey wrench?

J Walter Negro & the Loose Jointz – “Shoot the Pump”

Och kom ihåg: när klockan slår midnatt i natt och det blir fredag hittar ni oss bakom skivspelarna på Spy Bars uteservering!

All you need

Low Motion Disco – “Love Love Love”

Och som vanligt torsdagsnätter i ojämna veckor har Extra allt hand om musiken på Spy Bars uteservering imorgon. Vid midnatt börjar vi.

Clean sheets and fresh flowers

Smashing Pumpkins – “Annie-Dog”

Den här låten har inget med min kompis Anna att göra, hon har ingen hund och tar inte amfetamin. Hon kallas inte ens Annie. Men hon fyller år idag. Och det gör förresten Calle också. Så grattis till er båda!

Your game is prepubescent

Santogold, Julian Casablancas, NERD – “My Drive-Thru”

Japans Brian Wilson

Hiroshi Kamayatsu – “Song of Pig Slaughter”

Maybe you just changed your mind

George Michael – “Something to Save”

I'd be anything you want me to be

The Hollies – “Draggin’ My Heels”

Ingen bryr sig om lilla jag

Veronica Maggio – “Gammal sång”

It's got me moving

The Rolling Stones – “Dance (Instrumental)”

Could it be that...?

Imagination – “Just an Illusion (L vs T Dub)”

Ta det lugnt

Jorge Ben – “Take It Easy My Brother Charlie”

Arvo Pärt-semester

Imorgon drar jag igen. Den här gången inte på The Band-semester utan på Arvo Pärt-semester.

Vi ska till Estland och kanske åker vi till Paide, Arvos födelsestad. Jag trodde att man skulle kunna stalka Arvo, men han bor tydligen i Berlin nu, så Adrian har större chans på sin semester.

Under min frånvaro erbjuder jag varje dag en låt från de mängder av bilskivor jag gjort.

Vad vi ska i Baltikum förutom att åka bil och leta efter Arvo Pärts födelsehus vet vi inte. Tyvärr har vi inte hunnit läsa på så mycket. Vi åker dit helt blanka, som oskrivna blad, som tomma tavlor.

Arvo Pärt – ”A Tabula rasa”

Spy Bar är ute på torsdag!

När torsdagen övergår i fredag tar vi över Spy Bars uteservering igen. Den här gången i form av Patti & the Papas, en ny discjockeytrio.

Parallellerna till The Mamas & the Papas är självklara. DJ Patti är Michelle (står längst fram), jag är John (geniet i bakgrunden) och Magnus är Denny (hunken).

Adrian har åkt till Berlin och får bidra därifrån genom att i rollen som Cass se till att inte heller han kvävas av ein Schinkenbrot.

PS: Vi finns som Facebookevent!

It's a time I remember oh so well

Bara för att förtydliga om det här med min The Band-semester i byn som halva min släkt kommer från.

Det är inte bara så att min farfars farfars far kom dit 1825. Min farfars morfars farfars farfar, en man vid namn Kjel Håkansson, var en av de som anlade byn, redan 1747.

I jämförelse med ”The Night They Drove Old Dixie Down” var 1747 innan det ens fanns ett USA att ha inbördeskrig inom.

The Great Divide

Tack för en fin Stureplansgryning. Tills nästa gång, den sjuttonde, drar jag på en s.k. The Band-semester.

Med det menar Jan Gradvall att dra till en stuga i obygden och sluta bry sig om nutiden för ett tag.

Men semestern blir inte The Band-aktig bara för att jag tänker logga ur enligt Gradvalls recept, utan också för att det blir skäggigt och 1800-talsnostalgiskt. Mitt sedan en vecka smygstartade semesterskägg och min pappas trettioåriga skägg i den lilla by dit min farfars farfars far kom som nybyggare, från grannbyn. Året var 1825, trettionio år innan Virgil Caine tjänstgjorde vid The Danville Train.

Stugan vi ska sitta i är dock inte rosa som Big Pink dit The Band åkte. Den är brun, står i en utgrävd sluttning och kallas därför Hyllan. Kanske återvänder jag med ”Music from the Shelf”. Eller bara med lite mer skägg.

Femtio ord

Pantdag
Sådana var hans känslor inför Kooperationen, att han med pantkvittona gick till kassan och bad om pengarna. Med de tjugotre kronorna lämnade han sedan Konsum. De fick gärna besväret att ta hand om burkarna och flaskorna. Han gick över gatan till ICA och bytte tjugan och enkronorna mot frukost.

Sköna killar på uteservering

Klubbcopy är ju inte den enklaste formen av skrivande.

Man känner sig aldrig så mycket som en ”skön kille” som när man ska skriva en liten text om att man ska välja skivor någonstans och att alla borde komma dit. Det blir väldigt lätt bara något i stil med ”vi bjuder på skönaste musiken, skön stämning och så finns det öl. Kom dit, vetja!” Sedan försöker man krystat nämna några av låtarna eller artisterna man ska spela. Det brukar bli rätt löjligt.

När Adrian och jag nu ska ta hand om varannan torsdag på Spy Bars uteservering i sommar, mellan midnatt och fem på fredagmornar, så var vi ändå tvungna att formulera något. Jag fick hjälp av Thomas att ta fram en bra slogan: Stor musik för små timmar. Det var väl fint? Och jag tror det kommer bli mycket fina nätter.

Med det känns som en ”skön kille”-lineup där på Spy Bars uteservering. Titta på den fullständiga listan namn: Anders Ljung, Jonas Kleerup, Magnus Högmyr, Stefan Thungren, Adrian Nilsson, Jonas Jarefors, Olof Uhlin, Per Skoog, Kim Ström, Johan Wirfält, Anders Persson och Per Lager.

Namnet Kim kan ju ge visst hopp, men som ni kanske vet är Kim Ström inte en tjej. Så ett dussin skäggstubb och inte en enda tjej. Bara ”sköna killar”. Vi som förutom våra skjortor med uppvikta ärmar även har penis.

Även om det inte håller för en närmare granskning (det är inte helt homogent gäng, det finns en rätt stor spännvidd mellan de här tolv personerna och Stefan har faktiskt ingen skäggstubb, han rakar sig en extra gång på eftermiddagen om han ska gå ut på kvällen) så känns det ju rätt trist.

Så jag kompenserar med att ta med gäster torsdagen den 17:e juli, då Adrian förlustar sig i Berlin (how very techno of him). Och en av dessa gäster är – chocken – en kvinna! Närmare bestämt DJ Patti. Och hon spelar musik jag själv gillar och hade kunnat spela, så jag vet inte om det gör någon verklig skillnad. Men för att mildra chocken tar jag även med mig en manlig gäst, Magnus Tägtström.

För att ytterligare kompensera för all manlighet kommer den skjorta jag viker upp ärmarna på vara dagens reafynd, en damknäppt Whyred. Se bilden ovan, där ni även kan se mitt begynnande semesterskägg. Kom till Spy Bars uteservering varannan torsdag och se det långsamt bli längre.

BONUS: De första tio som mailar oss blir uppskrivna plus en på gästlistan för imorgon (gäller före kl 02). Maila till extraallt (at) gmail (dot) com!

PS: Titta igen på den där listan med tolv namn. Tre av oss, alltså 25 procent, kommer från samma mellansvenska bruksort, som faktiskt var en av de två som nämns i det arga mailet Märta Myrstener fick efter att ha skrivit om Spy Bars uteservering. Och dessutom, en av gästerna jag tar med är också från denna mellansvenska bruksort. Heja Brage!

Gissa den tredje

Martin Stugart slutar på DN, Stefan Malmqvist slutar på SvD… är det med mediaavhopp precis som min pappa säger det är med kändisars dödsfall, att de alltid kommer i sjok om tre?

Jag - en public service

P1 och jag, we’re like this (visar upp två fingrar som är jättenära varann).

I dagens ”Kropp & själ” hörs min nästäppta stämma i rollen som Bosse, vars kompis blir ormbiten. Allt i en fint ihopklippt radioteater av min vän Erik Hedtjärn, med min vän Johan i den svårare rollen som ormbiten. Erik ersatte flera av mina repliker med berättarröst, kanske för att jag aldrig suckade fram repliken ”Som en akvarell...” precis på det sätt som han ville.

Under sommaren borde ni också lyssna på Radiorevyn, som under åtta veckor ersätter ”Public service” i ”God morgon, världen”. Där har jag tillsammans med Magnus, Thomas, Jonas och Markus (ett än så länge namnlöst s.k. ”humorgäng”) skrivit en del av skämten. De framförs sedan av bl.a. Per Andersson och Mattias Konnebäck. Det fina med att vara så många inblandade är att ni aldrig kommer veta exakt vad vårt gäng har bidragit med. Jag kan helt lugnt påstå att vi bara skrivit de allra roligaste sakerna.

För övrigt om P1 så tycker jag ni ska lyssna på ”Allvarligt talat” med Kristina Lugn. Fyra program, en halvtimme styck, där hon svarar på lyssnares brev och telefonsamtal på det mest trösterika och roliga sätt man kan tänka sig.

Kristina Lugn är ett geni. Det visste vi redan, men fick det bekräftat igen. Ny kunskap var däremot att hennes morfar och mormor hette Nimrod och Bricken Alinder.

Femtio ord

Semesterläsning
På stranden och i det där rummet vi hyrde klämde jag en bok om dagen. Hon med. Vi sköljde ord över oss. I stället för att säga dom till varandra.
När veckan var slut packade vi alla böcker. Allt vi tagit med oss dit tog vi med oss hem.