Bara med Brett

När rockartister enligt marknadsföringen ska göra ”intima” spelningar, eller spelningar som annonseras som ”an evening with” handlar det enbart om att få folk att betala extra dyrt för biljetterna.

Eller, som i fallet med Brett Anderson på Chinateatern om några veckor, att få folk att betala över huvud taget. För så hemskt var Bretts förra soloskiva, att det inte är värt risken att behöva höra något därifrån, även om man skulle missa någon fin tolkning av ”The 2 of Us” eller ”The Next Life” eller så.

Det här ger mig anledning att lägga upp en av de få Suede-låtar där Brett inte sjunger. I stället är det Neil Codling, som fick skriva några låtar och sjunga några b-sidor. Jag har alltid gillat den här:

Suede - ”Digging av hole” (1997)

Musik att bada till: Antony

Antony & the Johnsons - ”Hope Mountain” (2008)

Musik att bada till: John Martyn

John Martyn - ”You Can Discover” (1975)

Kent lägger ner år 2025

Det är självklart helt rätt av Kent att släppa en box med alla sina skivor. De tjänar i nedladdningstider pengar på att fansen köper skivor de redan har bara för att komma åt 15 outgivna låtar. Samtidigt får fansen alltihop väldigt billigt, 399 kronor för tio skivor.

Man kan ju alltid diskutera omslagsbilden, en pistol som avfyras. I linje med Kents ”hårda” och ”kalla” image. Jag antar att de insåg att när man väljer en sådan pistolposerande bild får man ta risken att nyheten om boxen råkar släppas samma dag som en pistolposerande 22-åring i Finland dödar tio personer och sedan sig själv. Lite som när Raattamaas diktsamling ”Politiskt våld” kom från trycket precis när Anna Lindh mördades.

Kentboxen, som täcker åren 1991–2008, kallas för övrigt i pressmeddelandet för en ”halvtidssummering”. Så prick år 2025 ger Kent upp alltså? Hot eller löfte, you decide.

De levende døde

Hur stor är egentligen Parkteatret i Oslo? Jag undrar eftersom det tydligen finns fler platser än norska Zombiesfans.

The Zombies spelar där på lördag. Och det finns fortfarande lediga biljetter.

Zombies spelar alltså i Norge, precis efter spelningar i Ukraina. Man kan ju tycka att de kunde ha stannat i Sverige på vägen.

TPB

Har i dag insett att förkortningen TPB kan betyda både The Pirate Bay och Tal- och punktskriftsbiblioteket.

Tänk er den möjliga förvirringen:

”Tal- och punktskriftsbiblioteket har inte alls publicerat förundersökningen om Arbogamorden, utan bara tillhandahållit en struktur för annonsering.”

”The Pirate Bay är en statlig myndighet, som lyder under Kulturdepartementet.”

Sedan kan ju TPB även vara ”Trailer Park Boys” eller ”The Princess Bride”. Vilken TPB skulle du ta med till en öde ö?

När mailen inte funkar...

...så får man väl lägga upp en låt här istället för att skicka den!

Varsågod Andreas och alla andra, en fin liten remix av Bruce Springsteen

Bruce Springsteen - I'm on fire (Cousin Cole Bad Desire Remix)

Vi ses på Obaren aldrles strax! Trevlig helg

Richeblogg

Igår var det releasefest på Riche för serieboken ”This is Stockholm”. Det var nästan en lika surrealistisk känsla som man kunde förväntat sig, att få sin bok signerad bland just de människor som boken handlar om.

Men det var inte så många DJ Fittmongo eller MySpacemiffon där, i alla fall inte innan jag gick. Det var desto fler Fashionraggare.

Det pratades om helt vanliga saker som skivfynd i Umeå, bensinmacksdöden, att pajen på dinern där Agent Cooper åt är äcklig, att kvällens musiken inte var utlovat deep och att Riche absolut inte är en plats för innerliga samtal. Ingen pratade däremot om att Fashionmuslimetterna har gjort slut, kanske pratade MySpacemiffoliknande människorna om det, var nu de häckade denna kväll.

Å andra sidan pratade ingen heller om ”Brideshead Revisited”-filmen, vilket väl Gubbhipstern borde ha gjort, han var ju där en masse. Hade någon tagit upp ”Brideshead Revisited” hade jag nog gått igång och skällt på att alla behandlar filmen som en filmatiserad tv-serie, som om boken inte fanns. Och i det ”alla” tycks även filmens upphovsmän ingå. Men jag har inte sett filmen än och som sagt, det där pratade vi inte om. Vi pratade om Annah Björks krönika i stället.

Gustav Gelin sågade henne med beskrivningen ”hon typ gillar Håkan Hellström utan att ha lyssnat på The Jam”. Men han insåg själv hur fånigt det lät. Sedan sprang han iväg för att se Parken på Spy Bar.

Jag är lite upprörd på att det i Spy Bars nyhetsbrev står att Parken är ”Årstas finest”. För det är ju egentligen Göran Greider. Eller Lars Mikael Raattamaa? Båda är i alla fall betydligt bättre än Parken.

Fångarna släpptes loss

Jag har fortfarande sår på fingrarna efter att ha knutit ett par hundra heliumballonger i lördags. Allihopa Amnestygula, de flesta med en liten fångfigur hängande under sig. Ett antal hundra figurer som jag satt och klippte på fredagskvällen tills jag blev yr.

Men det var värt allt det där, det blev en väldigt trevlig eftermiddag och kväll och natt på Tellus och Sjöhästen. Och ovan på det samlade vi in en hel del pengar till Amnesty. Exakt hur mycket vet vi inte än, men mer än tio tusen blir det nog. Och det finns fortfarande konst till salu på Tellus.

Så tack till alla som bidrog. Alla tecknare, alla musiker, alla som kom dit! Släpp fångarna loss kommer tillbaka.

Foto: David Appelgren

Kommande projekt

Förutom att det tydligen ska göras en film om Stig-Helmer Olssons ungdom, så ska ”Sällskapsresan” nu också bli musikal.

Bengt Palmers, ni vet han som senast skrev det skrattbefriade manuset till ”Göta kanal 2”, ska skriva manus och musik. Rafael Edholm, ni vet han som senast spelade italienare i ”Göta kanal 2”, han ska kanske stå på scen.

För musikalen ”pågår förhandlingar med TV 4 om att göra en dokusåpa för att leta efter en skådespelare som kan ersätta Lasse Åberg”.

I förra veckan kunde man också läsa att Bert Karlsson ska göra en musikal om sig själv. Låtarna ska vara de Bert ”har i bagaget”, det vill säga ”mina låtar i Melodifestivalen” ur hans ”musikaliska karriär”. Alltså låtar han har gett ut på sitt skivbolag.

Även Bert – the musical (working title) är tänkt att kopplas till en dokusåpa. Om produktionen av filmen ”Göta kanal 3” får någon dokusåpa vet jag inte, men manuset skrivs just nu och det kan vara så att man har gett uppgiften till någon som kan skriva roligt.

Jag tycker snarast att man ska göra allt till en och samma dokusåpa. Den skulle kunna heta ”Det hopplösa läget i svensk underhållningsbransch”.

Wrong about Wright

Dödsnotisen, detta evigt intressanta fenomen. Inte bara vad som skrivs, utan också hur, vilken möda som läggs ner. Att TT-AFP-notisen om att Richard Wright, keyboardisten i Pink Floyd, dog i dag, att den har sakfel i sig, det säger väl något om hur betydelsefull de tycker att han var?

”Wright skrev och sjöng flera av de epokgörande låtarna, som Dark Side of the Moon och Wish You Were Here.”

För det vet till och med, som inte direkt brytt mig hysteriskt mycket om Pink Floyd, att det inte finns någon låt som heter ”Dark Side of the Moon” och att David Gilmour sjunger på ”Wish You Were Here”.
EDIT: Nu har notisen rättats till.

Så TT-AFP har blandat ihop det där med låttitlar och albumtitlar, inte riktigt brytt sig om vad den här killen egentligen gjorde. Något säger mig att man inte kommer göra det när man skriver den första dödsnotisen om David Gilmour eller Roger Waters. Jag tycker lite synd om Richard Wright, han verkar ha varit en sån gentleman, i betydelse a gentle man. Men som sagt så har jag ju inte brytt mig hysterisk mycket om Pink Floyd, han kan ju ha varit ett stort svin, vad vet jag? (Mer än TT-AFP i alla fall.)

Släpp fångarna loss!

Det är något visst med ballonger. De är enkla, de är roliga, men är ändå allvarliga saker eftersom de är så ömtåliga. Och heliumfyllda ballonger kan man släppa upp och se hur de flyger iväg. Ännu roligare, ännu allvarligare.

Släpp fångarna loss, vår konst- och musikfestival för Amnesty, äger rum imorgon lördag och har i år något sorts ballongtema. Vi tänker att vårt lilla bidrag likt ballongerna kan lyfta några av de många fångar över hela världen som Amnesty jobbar för. Lyfta dem i alla fall lite grann. Och samtidigt ska Släpp fångarna loss vara något kul, precis som ballonger. Enkelt och lätt.

Det är en vinnande kombination. Att göra något bra men inte låta sig deprimeras av att våra små ballonger bara hjälper lite grann, när det egentligen skulle behövas ett par hundra zeppelinare för alla som sitter felaktigt fängslade i Irak, Kina, Mexiko, Japan, USA, Indonesien, överallt.

Otroligt många ställer upp och hjälper till. Musiker, konstnärer, ballongtillverkare, heliumfirmor, restauranger. Kom dit du med. Först på Tellus i Midsommarkransen kl. 16-22, sedan på Sjöhästen i Hornstull. Till Sjöhästen måste man tyvärr anmäla sig genom att maila namn och adress till info@slappfangarnaloss.se.

Kvällens Pop quiz vann vi så här...

...det vill säga på walk over. Men även om det bara skulle ha blivit en vanlig, delad andraplats så hade inte det varit fy skam heller.

Percy Nilegård går igen

Jag ägnade en sjukdag förra veckan åt ”Ulveson och Herngren”, serien från 2004 om ett humorprojekt på SVT som utvecklas till en destruktiv prestigekamp mellan Johan Ulveson och Felix Herngren. Innan inspelningarna ens har börjat hoppar Tomas Alfredson av regiposten. Nästa regissör får hjärtinfart. Bland annat bråkar stjärnorna om det vettiga i att återuppliva gamla paradkaraktärer som Farbror Bosse och Papi Raul. Det slutar i slagsmål. Farbror Bosses slickepinne går i tusen bitar.

Undrar lite om Johan Rheborg, som ju ska uppträda med Ulveson på Cirkus, tänkte på det där slagsmålet när han återupplivade Percy Nilegård.

För på sin blogg (den riktiga, inte 1000 apors meningslösa fejk) har han lagt upp en liten film om hur Percy numera lever i landsflykt i ett spansktalande land. Han har hjälpt Mats Odell att sälja Vin & Sprit och tyckte att han som kommission var värd att få behålla halva köpesumman, 25 miljarder kronor.

Filmens behållning är dock Percys nya flamma Carmen, spelad av en på bar uppraggad (?) ovetande (?) kvinna (?) med klippkort hos plastikkirurgen (inget frågetecken). Det är lite synd om henne, men det är verkligen roligt när hon på spanska sjunger om Mats Odell. Eller är det bara jag som tycker det?

Och just det, filmen om den gamle paradkaraktären Percy är regisserad av Tomas Alfredson. Så där knöt jag ihop påsen ännu en gång.

Femtio ord

Sommarsverige
Snart upphör bensinförsäljningen i byn.
På anslagstavlan i den än så länge kombinerade matbutiken och macken sitter en påminnelse från byföreningen om att inte åka iväg för att handla.
Bredvid visar kommunen arkitektförslaget till utbyggnad av byns kyrkogård.
På kvällen visar tv:n sommarrepriser, åttiotalsprogram av Slas om glesbygdens avfolkning.

Festa dubbelt för Amnesty

Jag tycker absolut ni ska gå på Amnestyfesten på Debedis ikväll. Att få se Concretes och Peter, Bjorn & John, First Floor Power och Kullrusk för bara 150 spänn är ett kap, och dessutom går ju överskottet till Amnesty. Mycket bra ordnat och mycket schysst av banden som ställer upp gratis.

Men även om ni går ikväll tycker jag ändå att ni ska festa en gång till för Amnesty, nästa helg. Då ordnar nämligen den Amnestygrupp jag är med i den mer lågmälda festivalen med namnet Släpp fångarna loss. Även den till förmån för Amnesty. Att två så likartade arrangemang sker i samma stad inom tio dagar är inte optimal samordning, men hellre en fest för mycket för mänskliga rättigheter än en fest för lite.

Hur som helst: den 13 september blir det konst och musik på Tellus i Midsommarkransen, med efterfest på Sjöhästen i Hornstull. Konst av Nina Hemmingson, Martin Kellerman, Joakim Pirinien, Johan Hagelbäck med flera. Musik av Palpitation, Lina Englund, Lionlove med flera. Och Loney, Dear, men dom är hemliga gäster, säg det inte till nån. För allt detta är inträdet bara 100 spänn, som helt, fullständigt, oavkortat går till Amnesty. Mer detaljer här.

Dokumentärfilmsdags

Tror jag kommer att göra mitt första besök på Stockholms filmfestival någonsin. De visar ju dokumentären om Arthur Russell: "Wild Combination: A Portrait of Arthur Russell"

Arthur Russell är en av de där artisterna som jag inte har tröttnat på fast de har hängt med jävligt länge nu. Han är väl lagomt säregen samtidigt som man kan lalla med lite dammsugarvänligt i texterna. Dessutom är legenden om Arthur Russell nog spännande för att locka till att gå och se en film om honom. Vem vill gå och se en film om Massive Attack? (som också har hängt med länge nu) Okej, jag hade vallfärdat men visst är det sexigare med Arthur!

Arthur Russell - Home Away From Home

Här är en liten godbit från Another Thought plattan! Vi ses i biomörkret.