Fredrik Strage misstänker i
sin roliga DN-krönika i dag att den egentliga anledningen till att
jag gav upp min biljett till Antony and the Johnsons var att
jag insett hur medelklassig konserten skulle bli.
Men i så fall, om det var av medelklassigt självhat, hade jag i stället för att gå till Cirkus gjort något så medelklassigt som att äta kalvlever på
Frippe och se senaste
”Dollhouse”-avsnittet tillsammans med lite
Ben & Jerry´s?
Eller förresten, är det förutsägbart medelklassigt? Jag vet inte. Jag tror inte det egentligen.
Strage har självklart rätt i att den kulturintresserade medelklassen mer än några andra älskar att diskutera sin egen förutsägbarhet, men jag måste påpeka en annan självklarhet. Att det ofta handlar om att diskutera saker som egentligen inte alls är särskilt förutsägbara. Medelklassmänniskor vill låtsas som att de gör förutsägbara saker, låtsas kväva en gäspning, för att visa att de själva har gått vidare till något nytt, oväntat.
Allra roligast är det när någon, och här är jag inte utan synd, upplever sig ligga lite efter resten av den kulturintresserade medelklassen. Någon läser
Richard Yates inte förrän nu eller ser inte
”Mad Men” förrän nu (eller nåt annat på
Stuffwhitepeoplelike) och så ber de om ursäkt – ”jag är typ sist i HELA VÄRLDEN!” Ibland får jag för mig att de verkligen menar det. Att det i deras huvuden inte är en överdrift. De tror verkligen på fullt allvar att alla andra, varenda en, har läst Richard Yates, för länge sedan.
Kanske inser de att asbetsaneraren som Strage skriver om inte har gjort det, men asbetsaneraren är inte heller medelklass och därför inte någon att jämföra sig med. Egentligen kan man bara jämföra sitt eget läsande av Yates med de som har läst Yates, och de som säger att ”nej, jag har inte tagit itu med Yates än, jag vet, jag är typ SIST PÅ BOLLEN!”
När man står där och säger ”Åh, jag läser ’Easter Parade’ – så himla medelklass!”, då har man missuppfattat sin egen lilla bubbla och tror att den är hela medelklassen. När man inte ens se utanför den egna kretsen, hur kan man då se sin plats i hela samhället? Hur ska man då kunna diskutera om klass spelar roll?
Det är meningslöst med en definition som går ut på att de som är medelklass är just de som älskar att diskutera sin egen medelklassiga förutsägbarhet. Då har man slutit cirkelresonemanget alldeles för hårt och spätt ut det redan urvattnade medelklassbegreppet långt bortom användbarhet.
